Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

AAA CFR RTR SA uppmaningen. Idten framställdes egentligen först af storthingsmän från Finmarken, i anledning af ryssarnes agressiva politik i dessa aflägsna norska provinser samt af det bevisliga faktum, att den norska nationaliteten går starkt tillbaka och lemnar plats åt den finska, som endast har ryska tendenser. Sednare har man äfven tänkt på att genom vägar till Sverga befrämja invandring från det svenska Norrland, åtminstone vintertiden, då det nu alltid råder en kännbar brist på arbetande händer. Af det ofvan anförda torde man förstå; att jag ej kan hylla den mening, som framställts och diskuterats, att staten eller kommunersa borde söka att befrämja utvandringen så mycket som möjligt, i ändamål att derigenom få fattigbördorna i landet nedtryckta, i det respengar skulle beviljas åt enhvar arbetsför person, som får understöd af fattigvården eller hotar att falla densamma till last. Staten bör icke göra något alls för att befrämja utvandringen, hvilken nu hotar att öfvergå alla rimliga gränser. Det allmänna har onekligen uppfyllt sin pligt mot dessa medborgare, som äro missnöjda med sitt hem och ämna öfvergå till en annan nationalitet, då åtgärder vidtagas för att göra dem sjelfva resan till Amerika så beqväm och angenäm som möjligt. Detta har på da sednare åren skett genom lagbestämmelser, hvilka ålägga hvarje emigrantagent att ställa ända till 2,000 speciers borgen för uppfyllandet af hvad han på förhand lofvar utvandrarne, samt vidare, att hvarje fartyg skall vara inrättadt på ett bestämdt sätt, ha passande proviant och endast får taga ombord ett visst antal emigranter, ej medföra illaluktande saker, o. s. v.; för utvandrarnes skull är tillochmed utförseln af fiskeriprodukter med emigrantsartyg förenad med så stränga vilkor, att densamma nästan blifvit en omöjlighet, hvaröfver isynnerhet Bergensarne — hvilka börjat i Chikago finna en vy marknad för sin sill och sin torkade fisk — anfört många klagomål. Jag tror på det hela taget, att utvandringsfrågan är den största praktiska sak, som står på dagordningen i båda de förenade rikena. Härnäst skall jag tillåta mig meddela några statistiska upplysningar rörande densamma, hvilka jag samlat från olika håll. : I. K. H. prins Oskar har ännu endast uppehållit sig här några dagar och synes ämna inrätta sig som privaiman och lycklig samiljefar, medan konungen lefver muntert och alltid tyckes betrakta resan till Norge såsom en lusttur. Ett par gånger har man sett prinsen med sina båda äldsta söner spatsera upp till Agershuus sästning och taga bad i öppna sjön vid militärbadhuset, utan alla ceremonier. Det har vid sådana tillfällen ej kunnat undvikas, att en mängd menniskor samlats, och de kunglige ha haft en lång ,kö af yngre personer, hvilket synts roa de unge prinsarne, af hvilka den ene en gång utbrast: Nej se på alla de der gossarne pappa! — Prinsen och hans gemål ha bevistat en mönstring af hela garnisonen på exercisplatsen eEtterstad, en sjerdingsväg från Staden. Samtalsvis har man. frågat, hvad afsigten egentligen är med detta vistande härstädes, hvilket säges skola bli det längsta, som prins Oskar någonsin haft här i landet. För de stora politici, af hvilka vi äro lyckliga nog att ega en ofantlig mängd, ligger det nära tillhands att sätta detta besök i förbindelse med det nyligen inom kungliga familjen afslutade äktenskapet samt det närmande till danska hofvet och befräåmjandet af skandinavismen, som prinsen alls inga skäl har att favorisera. , Norrmännen kumna vara goda att ha i efterhande, siges det, ifall skandinaverna verkligen skulle våga försöka på att få tronföljden hos oss förändrad. Men de, som resonnera på detta sätt, måste mycket litet ha reda på stämningen i Sverge för skandinavismen. Här äro vi ej mycket starka i tron på den politiska skandinavismens nytta för den skandinaviska halfön, men likväl . ASAT ali . ror jag, alt det skandinaviska partie STO här än i Svor no — ar större är än i Sverge. Vi se ; 5; laturligtvis med d Ä svurligtvis n Je, att tronföljorren och hans söner ä