Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

han. — dag önskar vi alla vore döda, hvarenda en af oss! — Tyst! utropade jag, knarhykande på hvad jag sån DEE tm A Barras! Är vi åj ye — Tyst, Andeå all norra 7 148 ors ande skall 17 ädd att er br — er? Ian vacklade några steg tillbaka och förde handen vildt till pannan. — Maurice! sade han, — Maurice! — Ja, Maurice, svarade jag, — Maurice, som lemnade hemmet och dog utomlands för er skull! Hur vågar ni vara så hopplös? hur vågar ni vara en sådan feg stackare? Var en man, och uppför er som en man, och försök att försörja er familj på något hederligt sätt; NMen Åudrös ögon voro fästade på dörren, och han hörde icke ett ord at mina förebråelser. — Jag skall återse honom innan jag dör! sade han, dystert skakande på liufvudet. — Han lefver — jag vet att han lefver. Hur skall jag kunna se honom i ansigtet? Hvad skall jag säga till honom om det arf han uppgaf? Ack! hvad är att göra? Hvad är att göra? Han talade liksom i en dröm och icke till mig. — Hur vet ni att han lefver? frågade jag. Han rätade på sig och såg uppåt himlen. — Emedan, sade han högtidligt, — om min bror dött utomlands, skulle jag sett hans ande, Och med dessa ord gick han förbi, som om han icke ens sett mig, och ut genom dörren. Välan, (för att göra en lång historia kort) jag gjorde allt hvad iag kunde för