Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

Sar ars denerieve och hon tillfrisknade Hugsarst. Sedan fingo två af barnen feber, och så blef jag också sjuk, hvilket var det värsta af allt, ty ingen annan i La Rochepöt ville ha någonting att göra med AÄndrö Barras. Och säkert är, att hans rykte blef värre med hvarje dag, och bland alla de dåliga handlingar, som lades honom till last, måste man tillstå, att många voro sanna. Då han hvarken hade jord eller kreatur, måste han med bössan skaffa Geneviöve och barnen uppehälle och var icke, fruktar jag, serdeles noga angående hvad han sköt. Ibland var det en anka, ibland en kalkon, ibland ett ungt lam, som förirrat sig från hjorden; men der fanns aldrig något riktigt bevis, ser ni, och då man visste, att modren ännu var klen och barnen sjuka, brydde ingen äf oss sig om att söka alltför noga efter brottslingen. Derpå utkom ryktet, att två af hans barn voro döda, och att Genevigve, ehuru febern lemnat henne, blef svagare med hvarje dag. Och hela denna tid var jag också sängliggande, och det var svårt att säga, om jag skulle dö eller lefva. Ni måste derföre veta, att allt hvad jag nu sår att berätta hände då jag sjelf var sjuk, och att jag upprepar livad man sedermera omtalade för mig. Det var straxt efter vinskörden som sjukdomen utbröt i vår ort. Gexevidva hade varit en af de första som. fick den, och jag en af de sista; men från början till slut dröjde den i Andarös hus, och så snart en af dem blef bättre, sjuknade en annan. Två af barnen voro döda, Genemeve aftog med stora steg, de andra tre små barnen voro krassliga, och, till råga