Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 1

ledet, men de festligt svajande flaggorna piska honom i ansigtet och beröfva honom utsigten; menniskohafvet tränges och brytes rundtomkring honom, och hvarje bölja deri är detsamma som en knuff mot honom. Blommorna regna ned i hans hatt, och det är derför ej att undra på, att han om aftonen, då han kommer hem för att ordna sina intryck, känner sig något förvirrad och ej riktigt vet hvar han skall börja och sluta. Men det är väl bäst att börja med början, och den var, hvad mig beträffar, i Malmö. Den, som förut sett Malmö, skulle ej hafva igenkänt landshöfding Troile stad. Stenläggningen var utan tvifvel densamma, men isynnerhet på aftonen, då det furstliga brudparet anlände till staden, var allt annat förändradt. En lång alläe sträckte sig från bangården upp till stadens gator, och i denna svajade flaggorna och lyste gasblossen, och i samma ögonblick, som den kungliga vagnen körde ut från bangården, tändes från dennas torn bengaliska eldar, hvilka kastade sitt röda sken öfver de tillstädesvarande tusentals menniskorna, medan musiken spelade och hurraropen ljödo från allas läppar. I de gator, hvilka den kungliga vagnen passerade för att komma upp till landshöfdingens residens på Stortorget, äfvensom på detta, strålade likaledes allt. Gaslyktorna voro nedtagna och i deras ställe voro uppsatta gaskupoler; alla husen voro illuminerade, mångenstädes på ett mycket vackert och sinnrikt sätt, hvarjemte de naturligtvis voro behängda med grönt och flaggor, och utanför residerset var upprest en stor gastransparent med prinsens och prinsessans namnchiffer, utförda i kulörta opalkupor. Öfver altanen, på hvilken de framträdde för att emottaga arbetaresångföreningens och borgaresångföreningens hyllning i en vacker sång af rådman Jungbeck, strålade en gassol, och då de på morgonen afreste genom en lång allee al flaggstänger, sammanbundna medelst bågar och guirlander, var vid hamnen på den plats, der inskeppningen skulle försiggå, upprest en äreport, och små hvitoch rödklädda flickor strödde blommor för prinsessan. Det var en vacker hälsning, som på så sätt bragtes henne då hon lemnade sitt fädernesland, och prinsessan var också djupt rörd deraf. En ståtlig anblick var det, då, Slesvig med den danska kungsflaggan på stortoppen samt behängdt med flaggor och guirlander lemnade hamnen och stolt seglade åt Köpenhamn till, hälsadt af den rad linieskepp, som placerat sig långt ut i sundet och nådde ända in till staden, med kanonsalut, medan deras besättningar mannade rå. Det var också nästan som om man i Köpenhamn fruktade för att icke tids nog komma att få godt deraf, ty redan långt ute på redden emottogs ,Slesvig af talrika större och mindre ångbåtar, fyllda af passagerare samt behängda med flaggor uppifrån och ned, hvilka beledsagade ångaren ända tilldess den kastade ankar på redden. Detta skedde klockan 1; i samma ögonblick mannades rå från linieskeppen, och det första skottet ljöd från batteriet Tre Kronor. Likt en elektrisk stöt fortplantade sig ljudet af detta ända in i staden så långt menniskoraderna räckte, och orden .de komma ljödo från mun till mun ända upp till Kristiansborgs slott, der de nyförmälte skulle hålla sitt intåg. Saluten från Tre Kronor gaf signalen till en liknande från en mängd andra ställen: från alla batterierna i hamnen, från linieskeppen på redden, från vallarne och Gud vet hvarifrån allt. : Om det är sannt, att det första intrycket icke blott är det varaktigaste, utan äfven det bästa, så måste den anblick, som prinsessan på redden erhöll af sin blifvande konungastad, ha gjort ett outplånligt intryck på henne. För att gifva en riktig föreställning derom, skulle jag behöfva en målares pensel, och ord skulle endast svagt skildra den öfverraskande, omvexlande taflan. Promenaden , Langelinie, som sträcker sig från Toldbodplatsen. utåt kusten, var så långt ögat kunde nå fullsatt med menniskor, hufvud vid hufvud, och alla vändande ansigtenal a33n — fann jag mig förskansad i ett hörn af bänken och Marguerite sittande bredvid 22