Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 2

har väckt stort uppseende. Anledninger till Striden var ett anfall i ,,Pays (i Jun under valen) mot Flourenz, hvaruti dennt betecknades som ,en galen republikan hvarpå Flourenz svarade, att Cassagnaq var en ,förryckt Bonapartist. Dueller försiggick på ön Crossey och räckte i 25 minuter. Flourenz, som eljest anses föl en utmärkt fäktare, blef först sårad i sidan, sedan i armen; till slutet fick har en svår stöt i bröstet, hvarefter han sjönk medvetslös till marken. Det lärer dock ej vara fara för hans lif. ,Times för den 7 dennes innehåller en lång ledande artikel om denna duell, i hvilken nämnde tidning i starka uttryck yttrar sig mot denna ,qvarlemning af medeltidens barbari, som är en skam för vår upplysta tid och alltid vittnar om en viss upplösning j de sociala och politiska förhållandena. SPANIEN. Den franska ,,Journal des Debats uttalar sig på följande sätt om ställningen i Spanien och om carlisternas sednaste upprorsförsök: ,,Don Carlos försök kan endast för alltid förstöra de utsigter, som han möjligen kunnat ansett sig hafva. Som det påstås, har denna åsigt blifvit meddelad pretendenten af en furste, som genom sin undergifvenhet har en viss rättighet att i ett sådant ämne yttra sig, nemligen grefven af Chambord. Det försäkras, att chefen för huset Bourbon yttrat, att inbördeskriget är ett dåligt medel för ett sådant ändamål; att man derigenom endast förlorar i kraft, men i stället förstärker revolutionen, samt att det bästa medlet under sådane förhållanden är att afvakta den tid, då den vid förändringen uttröttade nationen sjelf återkommer till legitimitetsprincipen. Utan att gå in på slutföljden, tro vi detta råd vara det bästa, som kunnat gifvas. Hotelsen om en carlistisk resning har för ögonblicket icke haft något annat resultat, än att närmare förbinda de revolutionära partierna sinsemellan. De sednaste ministeriella förändringarne ha varit till fördel för de progressistiska och radikala partierna. Den till nytt lif väckta säkerhetslagen lemnar regeringen nära nog oinskränkt makt, och den skall säkerligen icke heller underlåta att betjena sig deraf för att fullända September-revolutionens verk, samt att åstadkomma reformer på de kyrkliga, civila och juridiska områdena, hvilka — en gång åstadkomna — helt visst icke skola sedermera återtagas. I korrespondenser trån Madrid beklasar man sig fortfarande öfver den franska regeringens medbrottslighet i de carlistiska rörelserna. I en sådan korrespondens yttras: Det tredje stödet, som — näst klereciet och penningeunderstödet — carlisterna funno, är den ranska regeringen. Här är jag icke åklagare, ittan endast ett svagt eko af de beskyllningar, som hela den spanska pressen med största häftignet slungar mot Frankrike. I Frankrike, så utalar man sig, der polisen spelar en så framstånde roll och nästan gör anspråk på ofelbarhet, var allt med regeringens vetskap sedan lång tid lifvit förberedt. Der uppköptes förråder för inördes kriget, derifrån afsändes dessa, eller ligga ler ännu hopade. Sammansvärjningens hufvudvarter är i Paris, dess generalstab och armåkarer äro vid gränsen, och om man äfven några nil in i vårt land bäktat en del personer, som nslutit sig till upproret, så hafva dock de flesta ugnt begifvit sig tillbaka öfver gränsen till sina bservationsposter. I Toulouse har helt öppet ållits ett verkligt krigsråd, i hvilket carlisterna ommit till den öfvertygelsen, att striden är en möjlighet. Sedan 14 dagar drifver den såkallade carl VIII omkring längs spansk-franska gränsen, rån Perpignan till S:t Jean de Luz, utan att man igger det ringaste hinder i vägen härför. Man åminner sig härvid, huru helt annorlunda Frankike betedde sig mot den nuvarande tronpretenentens farfar; under det denne inbjudes till de ejserliga residensen, blef farfadren satt i fänelse i Bourges. Man minnes äfven, huru den ranska regeringen under åren 1866, 1867 och 868 behandlade landsflyktingar, som nu stå i petsen för en erkänd regering. Så fort de det ingaste öfverskredo de lemnade föreskrifterna, lefvo de genast hotade med förvisning. AMERIKA. Underrättelserna om skörden i Förenta taterna äro mycket gynnsamma. Nordyska förbundets generalkonsul i Newyork ar offentliggjort ett meddelande af den Juli, der det heter: Ehuru de berättelser om skörden, som insänas från de särskilda staterna, icke alltid äro påtliga, eftersom de ofta äro beräknade på spekution, tror jag mig dock — efter jemförelse med ika uppgifter — kunna påstå, att detta års körd, som redan till en del är bergad, skall lifva den största, som man här i landet upplefit. Detta gäller isynnerhet om hvetet, som öfrallt står utmärkt, under det majs, som är Förta Staternas vigtigaste sädesslag, här och der dit något af de många svåra störtregnen. Likil är det afgjordt, att äfven majsskörden skall verträffa den största hittills erhållna skörd, försatt likväl, att vi icke få oafbrutet regnväder de norra staterna. I sydstaterna har skörden i veckor varit bergad, och landtbru