Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 2

Då drog mr Delahaye ett långt andetag och såg sig omkring med ett svagt leende — En högst obehaglig affär! sade han — En högst frestande och plågsam affär på min ära! Jag har lidit obegripligt men oaktadt mina känslors ömtålighe och mina svaga nerver, smickrar jag mig med att hafva bragt saken till ett till fredsställande slut och upprätthåilit — hm! — mitt namns och min familjs värdighet. Mr Hamel bugade sig för att dölja ett leende. — De mest hjeltemodiga äro icke frikallade från naturlig rörelse, sade han undvikande. — Och till och med Virginius, tillade mr Delahaye med förnöjdt sjeltbehag, — var icke mer än en menniska. Marguerite, kom i min famn! Om du är lycklig, är jag godtgjord för allt. Gud välsigne er båda! Hvarpå han draperade sin blommiga nattrock omkring sig och antog ställningen af en romersk fader. XXIII Kap. Familje-meningar. De voro förlofvade. Det skedde mycket tyst och utan någon af dessa lustbarheter, som vanligtvis åtfölja dylika tilldragelser i Frankrikes landsorter. Utom att några artighetsvisiter aflades, att Marguerite bar en präktig diamantring på ringfingret, och att mr Hamel gjorde oss sällskap öfverallt, var det föga väsendtlig förändring af något slag. Och det var bättre så, i anseende till allt som gått förut: