Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 2

som var mitt, eller har ni troget och välvilligt väntat för att rådfråga mig om saken ? Mr Delahaye kröp ihop bakom sin broderade näsduk — sjelfva skelettet och karrikatyren af en Apollo! — Min — min käre och värderade brorson, sade han afbedjande, — jag — jag högaktar dig — jag älskar dig som — som min egen son. Jag — jag önskar du vore min egen son — jag gör det, vid min oförvitliga ära; men — — Men ni älskar mig icke längre tillräckligt att göra mig till er måg! Det är en vacker utmärkelse, sir, sade mr Gautier bittert. — Min käraste Charles, började mr Delahaye ännu ömmare, — du — du ser denna sak i ett falskt sken. Min — min vänskap för dig sjelf är — Mr Gautier tystade honom med en befallande åtbörd. — Icke ett ord mera, sir, sade han lugnt och kallt. — Det är tid att detta olyckliga ämne slutas. Jag afstår från mina anspråk, och jag skulle göra det mera villigt, om jag trodde att jag derigenom betryggade den framtida lyckan af henne, från hvilken jag afstår. Han vände sig derpå till Marguerite. — Du är fri, sade han mildt. — Du är fri, och att du må blifva lycklig är nu allt hvad jag begär. — Förlåter du mig? utropade Marguerite passioneradt. — Fullkomligt. Farväl! Med dessa ord gick han ur rummet. En dödstystnad följde, och vi hörde honom långsamt rida ut genom porten.