Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 2

nan. Gilpins förslag om dödsstraffets afskaffande är förkastadt med 118 röster mot 58. Rylands och flera andra medlemmar gjorde nära sessionens slut ett fåfängt försök att inskränka utgisterna till diplomatien, dels genom att förminska de öfverdådigt stora lönerna vid de vigtigare posterna, dels genom att afskaffa de mindre, specielt vid en del tyska stater. Ja, Rylands förmenade, att England rätt gerna kunde helt och hållet undvara , fasta diplomater. Understatssekreterarne i utrikesdepartementet, Otway, och den förre diplomaten Bulwer kämpade mot förslaget, som också föll, dock endast med 66 röster mot 66, hvarföre presidenten med sin röst måste gifva utslag i saken. Dagens post. TYSKLAND. I den olyckligt ryktbara stenkolsgrufvan vid Plauen hade till den 6 dennes 109 lik blifvit framdragna. Största delen af dem voro delvis förbrända och alldeles oigenkännliga. De flesta befunnos icke på arbetsplatserna, utan på vägarne dit. ÖSTERRIKE. Den preussiska depeschen af den 18 Juli till baron Werther har framkallat stor förbittring i Wien , Neue freie Presse för den 7 dennes yttrar, att det måtte vara mycket farliga skäl, som förmått Preusssn att sända den österrikiska regeringen en så plump not, och antyder, att den är författad af grefve Bismarck sjelf, samt att den i verkligheten lika mycket är riktad mot Frankrike som mot kabinettet i Wien. Tidningen tillägger: , Med beklagande måste vi konstatera, att Thieles depesch är hållen i en så högmodig och så sårande ton, att den ställer förhållandet melhlan Wien och Berlin i ett mycket ofördelaktigt ljus. Det synes i verkligheten, som om Preussen endast då ville ingå en förlikning med Österrike, om det sistnämnda landet förklarade sig beredt att afstå från all sjelfständighet, kort sagdt: om det ville begå ett politiskt sjelfmord. Men dertill finnes i Wien ej den ringaste lust, och huru mycket man än i Berlin förargar sig deröfver, är dock Österrike lifslefvande och befinner sig i det hela ganska väl. Som man finner, fortfar den bittra tonen i de begge regeringarnes organer. FRANKRIKE. Enär man ännu icke på långt när är förvissad om den nya undervisningsministerns tendens, synes man öfvervaka hvarje hans steg. Så har det väckt uppseende, att, sedan P. Simon (icke den liberale Jules Simon), föreståndare för ett s. k. kristligt broderskap, som det påståtts, gjort ett besök hos undervisningsministern, denne samma dag gjorde en kontravisit och uppmanade Simon ett rätt ofta besöka undervisningsministören för att meddela sin erfarenhet. ,Patriet har varit mycket angelägen om att förneka denna uppgift, samt att meddela, det Bourbeau för öfrigt ämnar ,intaga en fullkomligt opartisk ställning mellan den verldsliga och kyrkliga undervisningen samt orubbligt blifva trogen undervisningsfrihetens princip. Från Paris skrifves den 8 dennes: ,,Rouhers vice kejserliga uppträdande i senaten har gjort ett dåligt intryck. Delangle, Behic, Maupas och Devienne täfla om utmärkelsen att representera författningsutskottet i senaten. De begge förstnämnde iro för, att förslaget helt enkelt skall anagas. Quentin, Bauchart, Lacase, Casadianca äro visserligen motståndare till reormen, men skola rösta för densamma ör att göra sig angenäma för kejsaren. Man tror, att Behic skall blifva ordförande utskottet, emedan han bar Rouher på in sida. Förslaget kommer att isynnerret bekämpas af Haussmann, Palikao, Baoche, Rouland, Segur dAgnesseau, Chares Dupln, Lorahit de Butenval, Brenier, i uefebyre och Durufle. De liberalaste yttandena i frågan ba hittills kommit från 3onjean, Sartiges, Marnas, Monier de la l Sizeronne, amiral BouetWillaumetz och zeneral Renault . . . . . Rouher, som belagar sig öfver det motstånd, han rönt rån Chasseloup-Laubat, president i statsådet, har alltjemt att glädja sig åt den rejserliga nåden, ja, man påstår t. o. m. tt han och Darboy skola vid Napoleonsesten utnämnas till medlemmar af conceil :rivö. I Söndags gjorde kejsaren ett besök hos tigsministern, marskalk Niel, som är högst etänkligt sjuk. Duellen mellan redaktören af ,,Pays,li aul de Cassagnac, och medarbetaren i en radikale ,,Rappel, Gustave Flourenz, en sistnämnde äfven bekant som anföare för en skara insurgenter på Kandia, l l S ) Å Å l Y i I 1 I 1 t