Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 1

-Sörjare, pastor Simpson, hvars nit och omo tanka för sina församlingsboars förkofran Usi alla riktningar af såväl bildning som för—värf förskaffat honom ett aktadt namn vida tt utom skärgårdens gränsor. . t Från Grafverna segla vi till Malmön, ej n för att söka få reda på Malmö-barnen, Ihvilka, genom Holmbergs antagande att de fi härstammade från Skandinaviens urinnen vånare, på sin tid vunno en viss ryktbarhet. De nuvarande Malmöbarnen, åtmindl stone en del af dem, ha egnat sig åt industrielt arbete. Å deras ö finnes granit, och denna kan göras användbar för en mängd olika ändamål. Också har här sedan ett par årtionden bedrifvits stenhuggeri, fastän först på sednare åren affären tagit riktig fart, sedan en driftig och med arbetet förtrogen person egnat sig deråtGraniten, som ligger i horisontela lager, utkilas i block för vidare bearbetning; stycken af ända till 37 fots längd ligga såsom vackra prof på stenmassans finhet ock styrka. En af Englando mest framstående vetenskapsmän, sir R. Murchison, som undersökt denna granit, har lemnat det intyg, att den är ett af de bästa material för byggnader. För närvarande sysselsättas här omkring 100 arbetare, och beställningar ingå från såväl insom utlandet. Genom öns isolerade läge äro arbetarne . här nästan utestängda trån all beröring med fastlandet. Till ersättning härför har istenhuggeriets egarinna, hr C. Kullgrens tj enka, genom disponenten hr J. Kullgren; I försökt att göra för arbetarne vistelsen å ön så angenäm som möjligt. . . Arbetarebostäac äro uppförda, hvilka genom mindre afbetaldingar blifva arhetarnes egendom. Vidare iinnes en bjelpsond för understöd vid föresallande behof, och en egen skola, der undervisningen be(kostas af stenhuggeriets egare. Bruket af spiritaosa är äfven här bortlagdt och förekommer ej oftare än vid högtidligare tillfällen. Arbetsförtjensten är, om ej stor, dock tillräcklig för den sparsamme att kunna ej allenast lefva, utan t. o. m. få litet öfver, hvilket framgår deraf, att flera, som varit vid stenhuggeriet en längre tid, äro egare af sina hus. Välmågan skulle ytterligare ökas, om qvinnorna på lediga stunder eller mera allmänt ville egna sig åt finare stenhuggeriarbeten, på hvilka god tillgång finnes, men besynnerligt nog lära vissa fördomar mot att ingripa uti männens arhete afhålla Iqvinnorna från att sålunda, äfven i sin mån, bidraga till husets underhåll. Under vår vandring på öns granitlager kunna vi ej underlåta att reflektera äfven det mödosamma och svåra arbete, som stenhuggaren onekligen har. Såväl hans syn som känsel sättas på hårda prof och är det märkvärdigt att han kan hålla ut i längden med så ansträngande göromål. Dertill kommer, att den största försigtighet är af nöden, emedan alla arbeten utföras på ackord, och vid den minsta felaktighet — en flisa springer ur en kant eller ett misshugg göres — så kasseras arbetet och hela dagens eller veckans — ja månadens möda har varit förgäfves. I regeln är det så, men undantagsvis söker disponenten att låta arbetaren få någon godtgörelse, då dylika olyckshändelser inträffa. En spårväg har redan sedan 1854 varit anlagd å ön, å hvilken stenarne i vagnar föras ner till lastningsplatsen, der de största fartyg kunna lägga till. Då den egentliga skärgårdsresan härmed afslutas, torde ett sammanförande af ett par, för de trakter jag hittills berest, gemensamma drag få följa. Under de besök jag gjort, såväl på landet som i skärgården, har jag funnit huru folket, såväl herremännen som allmogen, återgått till det gamla goda svenska bruket att kläda sig i hemmaväfda tyger. Vid samtal med åtskilliga sockenskräddare blef det mig också bekant, att denna återgång till att slita ,,hvad mor: sätter opp i väfstolen; egentligen tagit fart de sednaste ogynnsamma tiderna, eller pröfningsårena, såsom man kallar dem. Gör man då frågan, om ej tiden onödigtvis förspilles vid väfstolen, då kläden och andra tyger nu köpas billigare än de tillverkas i hemmen, så blifver svaret, att varan aldrig har den styrka och uthållighet som det hemmagjorda, och dertill fogas: Qvinnfolket har ej annat att göra de långa vinteraftnarna, och barnen sedan, de draga också nytta af detta arbete, som vänjer dem vid uppmärksamhet och flit. En annan sida af lifvet på landsbygden, hvarom blott en mening är rådande, är det demoraliserande inflytande landthandeln utöfvar på befolkningen. Berättelserna härom utgöra de sorgliga af mina reseminnen. Man påstår till och med å vissa ställen, att krogen i byn förr ej gjorde hältten så mycket ondt, som landthandeln nu gör, då den skötes af egennyttiga och lättsinniga köpmän, hvilka ej sky några medel för att roffa till sig förtjenster. Det omtalas, huru qvinnor och barn ej försmå att stjäla från familjens egen lada och visthus för att köpa någon grannlåt eller öfverflödsartikel. ,,Ja, i få ord — skaffa bort landthandeln och dermed räddar ni mången familj från undergång, — länsmännen skola ej få så många lagsökningar, bonden skall ej behöfva se sin egen hustru vara den, som vållar hans ruin, och ej heller skall han sjelf så lätt komma in på förderfvets väg; — sådana äro de yttranden, hvilka äro oskiljaktiga från ämnet om landthandelns vara eller ——— ——————— —2——