Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1869, sida 3

min förtvislan sökte jag en tillflykt i kapucinerdostret. Jag ämnade bli munk. Men under protwet dog köpmannen; och hans dotter skref till mig att jag skulle komma och göra henne lycklig. Detta bref fick jag emellertid aldrig mottaga. Min lärare läste det, och utan att underrätta mig hvarken om dess ankomst eller om dess innehåll, skyndade han sig att förklara mig värdig till inträde i orden samt öfvertalade mig att aflägga det evigt bindande löftet. Kort derefter fick min älskarinna se mig biträda tjenstgörande presten vid en messa. Hon gaf mig ett tecken att jag skulle träffa henne vid klosterporten, hvarest hon sedan berättade mig hvad som händt och öfverhopade mig med förebråelser tör min otrohet. Jag visste afintet. Förtviflan grep mig, och utan besinning sprang jag till priorn, kastade radband m. m. för hans fötter, under förklaring att jag icke vidare ville tillhöra en orden, bland hvars medlemmar så mycken nselhet tycktes förefinnas. Jag fick knappast något svar; utan alla omständigheter lät min förman inspärra mig i den mörka cell, ni sjelfva nu besökt. I nio år har jag suttit der, och är nu trettioåtta år gammal. Annu ett offer — broder Thuribius. Han var blott tjugoåtta år, och hans fängelsetid inskränkte sig till tem månader och tio dagar. Hans brott bestod deri att han med ifver studerat Wielands, Gellerts, Rabener s m. fl:s skrifter, hvilka synts priorn farliga, såsom varande mot religionen fiendtliga. Gång efter annan hade dessa böcker blifvit honom fråntagna, men han hade skaffat sig dem ånyo. Till en början hade hans straff bestått deri, att han blifvit innestängd uti ett afsides beläget rum i klostret och, så ofta priorn var vid misshumör, förd till biblioteket, derstädes lagd på ett bord, fasthållen af några tjenande bröder samt af priorn sjelf slagen med läderremmar. Med anledning af hvad detta förhör lagt i dagen blefvo priorn och en hans medbrottsling utaf den dertill befullmäktigade komiten å kejsarens vägnar tills vidare suspenderade, och de fem olyckliga skickades genast till ,,de barmhertiga bröderna att vårdas. Samma dag, då detta skedde, besöktes alla anIl dra munkoch nunnekloster i hela riket af kejsserliga komiteer. (D.-N.)