Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1869, sida 1

belns brytning. Till sist bör jag framhälla det lugna, metodiska sätt, hvarpå olyckshändelsen möttes af alla vederbörande. Sir Samuel Canning och kapten Halpin voro genast på sin post, den förre öfvervakande upphalnings-förrättningen, den andre hållande skeppet i en beundransvärd ställning till kabeln, begge uppmuntrande sina underordnade genom sitt trygga glädtiga väsen. Från det ögonblick gongen ljöd och till det, då affirandet åter började, förnam man icke ett spår af skoj, icke ett ,.gast-skrik. Under eftermiddagen företogo hrr Willoughby Smith och Laws en medikolegal besigtning af den skadade och aflidna kabelbiten. Dödsorsaken var ett fint hål i guttaperkaöfverdraget. Felet förklarades af alla vara gammalt och icke nytt; det slöt man af färgförändringen kring hålets kant och af andra tecken. Hålet hade uppkommit under kabelns tillverkning, men förblifvit doldt, tills den blef uttänjd genom afsirandet. Juni 25. Vädret fortfarande vackert. Många skepp på väg till England hafva passerat oss. 550 mils kabel affirad. Skeppet 2,200 tons lättare än vid afresan. Juni 26. Frukostklockan hade just tystnat, när alarm-gongens dystra klang förnams. Åter ett fel; Back, stopp o. s. v. Efter halfannan timmes förlopp, då 736 knop intagits, tillkännagåfvo elcktrikerna, att felet kommit ombord. Den felaktiga delen afskars, och affirandet började på nytt efter endast 3 timmars uppehåll. Ehuru vi voro på 2,500 famnars vatten, öfverskred kabelns sträckning icke 64 centner. När felet upptäcktes, voro 630 mil affirade. Felet liknar det förra, men anses nytt. Väderleken har gynnat oss. Himlen klar, sjön lugn. Lätt östlig bris. Juni 29. ,Inga nyheter goda nyheter. Fortfarande godt väder. Förliden natt var för-reservoaren tömd, och början gjordes med akter-reservoaren. 1,050 mil affirade. Vi hafva således kommit lyckligt in på de fyra siffrorna, Detta verkar lifvande på alla ombord. Juli 1. I går var vädret så dåligt, att jag omöjligen kunde nedskrifva dagens tilldragelser, ehuru de voro många och af djupt intresse. Om aftonen d. 29 blef en omkastning i väderleken, himlen betäcktes af moln, en bris sprang upp från söder och växte i styrka, tills vi omkring kl. 10 hade half storm. Ehuru ingen kunde undgå den tanken, att om ett fel inträffade härunder, vore det icke väl bestäldt med utsigterna för kabeln, begåfvo sig alla, hvilkas pligter icke qvarhöllo dem på deras poster, till hvila och sökte glömma de faror, som omgåfvo kabeln, men kl. 5 om morgonen till d. 30 väckte oss alarm-gongen ur vår slummer. Ångmaskinerna stoppade, och upphalningen började lika raskt som vid föregående tillfällen, men skeppets rörelser voro starkare, ty under natten hade uppstått full storm, och för att hålla aktern rakt öfver kabellinien, var det nödvändigt att backa skeppet nästan med full fart mot både vind och vågor. Följaktligen ,stampade Great Eastern alltemellanåt fruktansvärdt. Tre eller fyra gånger gingo gröna störtsjöar öfver aktern, öfversköljde alla, som befunno sig der, och sönderbröto det lilla galleriet öfver akter-V-bjulet, som säkerligen befinner sig icke mindre än 30 fot öfver vattenytan. Befallning gafs att hålla allt i beredskap för att boja kabeln, om så erfordrades; men enär elektrikerna förklarade felet vara nära till hands, fortsattes upphalningsprocessen — och det på lyckligaste sätt, utan något slags afbrott — tilldess 5 knop voro ombord, då en ovanligt stark störtsjö träffade skeppet och gaf det en så våldsam och plötslig rörelse, att kabeln icke kunde u da extra-sträckningen, utan brast ombord, omkring 200 fot för-om trumman (en cylinder, kring hvilken kabeln går). Denna började nu rotera med stor hastighet, och den brustna ändan nalkades med förskräcklig sart skeppets akter, öfver hvilken den inom några få sekunder skulle hafva försvunnit, om icke de kraftige karlar, som stodo tillreds med stopparne, hade till det yttersta ansträngt sin styrka och hämmat farten. Franskamerikanska kabeln blef bokstafligen räddad några få tum från djupets afgrund. Bojen variordning, och på otroligt kort tid var boj-repet fastgjordt vid kabeländan och bojen sjelf öfverlemnad åt vågorna. Två andra bojar — den ena från Great Eastern, den andra från Scanderia — utkastades som sjömärken, ifall någon olycka skulle hända bojen, som höll kabeländan, och draggning blefve nödvändig. Det blåste verklig storm, det medgåfvo äfven våra sjöbussar. Landkrabborna ombord, som hörde vindens vilda tjut, sågo böljorna koka kring skeppet och den mörka synranden inskränkas till en allt trängre krets, skulle kallat det en orkan. Våra följeslagare,Chiltern och Scanderia, isynnerhet den förra, rullade förskräckligt och visade oss än däcket, än kölen, Great Eastern höll sig så som endast Great Eastern kunde göra under sådane omständigheter. Det stora skeppet höll icke absolut stadig kurs, men dess rullning var skäligen mjuk, och stampningen endast obetydlig. Under hela den tid stormen räckte, kunde vi samlas i matsalongen och intaga våra måltider, ej blott utan olägenhet, utan med fullständigt decorum. Ingen man ombord var sjuk, A Chiltern och Scanderia deremot erfordrades det riktigt en akrobatisk skicklighet, för att stå på heren, och endast de äldste, mest erfarna beckbyxorna förmådde det. Chiltern förlorade en at sina lifbåtar, som bortspolades af en sjö. Mot aftonen aftog stormen och aftager alltjemnt, så att de mest sanguiniske bland oss hoppas att bojen redan i morgon kan upptagas och resan fortsättas. Juli 2. Klockan 6 i morse var vädret godt. Em båt med några få erfarna ,,händer sattes ut; ett rep fästes vid bojen; klockan 7,30 var kabeländan åter ombord; en timme derefter förklarade elekmikernos att felet var inom relingen; felet bortskars, splissingen gjordes, och till allas glädje hade laffirandet börjat på nytt kl. 10,30, och vi sköta åter god fart vesterut. En händelse, som står ensam i den subruarina telegrafens historia, hade egt AAA ädss—