Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1869, sida 1

barn, hvilket skulle hållas i i mkt, icke som en qvinna, hvars kärlek man söker vinna. Bortskämd och sjiisad som hon varit hela sitt lif, lefvande i ett hem, der hvarje hennes önskan är en lag för hennes omgisning, har ni ensam, monsieur, försökt att sätta er emot och beherrska henne ... — Och gjorde jag ej rätt? afbröt han hastigt. — Var det icke min pligt att rätta hennes fel? — Jo, om ni varit hennes man; men var det klokt, så länge ni endast var hennes fästman? Han gjorde ett uppehåll och bet sig i läppen. — Hon skulle älskat mig så mycket högre derför, om hon vore förståndig och tacksam, sade han efter en stund. — Men om hon blott vore barnslig, känslig, egensinnig? Han såg ned och svarade ej. Jag fullföljde min fördel. Ö Derföre att Marguerite blef förlofvad med er, då hon ännu var ett barn och ur stånd att välja för sig sjelf, skulle ni ej behandlat henne som om hon redan vore er tillhörighet. Derföre att ni var säker om henne, skulle ni ej ansett det onödigt att behaga henne. Bemödandet . — Förlåt mig, mademoiselle, men jag är ej så oädel, som ni låter påskina, inföll mr Charles. — Det ligger ej i min natur att klema och smickra. Jag älskar Marguerite, och hon vet det. Detta vetande borde vara nog. Jag är hvarken en Romeo eller en S:t Preux, och jag anser det under en mans värdighet att sucka och hålla serenader som en älskare i ex