Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 2

af hufvudvärk. Staden och Länet. Folkskolläraremötet. Den vid middagstiden i går afbrutna diskussionen rörande programmets 3:dje fråga, om skolgången, fortsattes på eftermiddagen. I öfverläggningen deltogo skolinspektören C. Rydberg, hr Rohde, som ansåg att skolgången skulle bli jemnare i den mån undervisningen inom skolan blefve mera lefvande, så att föräldrarne intresserade sig mera för skolan och barnen mera älskade henne; mycket berodde ock på fattigvårdsoch skolstyrelserna, och hr Sandberg, som såg stor vigt ligga derpå, att skolstyrelserna allvarligt öfvervakade och för barnen underlättade skolgången. D:r Uddgren trodde icke att befolkningen numera vore så motvillig mot skolan som man ofta förebrår henne. Fattigvårdsstyrelserna borde mera behjerta barnens behof och det skulle ej skada, om mötet opinerade i detta ämne. Lektor Blomstrand föreslog det svar på frågan: ,En jemn och daglig skolgång för alla barn kan ej åstadkommas och olägenheterna af den ojemna skolgången kunna endast undgås eller föriaildras genom en skolans ändamålsenliga inrättning. Hr Hedlund framställde följande motförslag: ,Oaktadt, efter hvad erfarenheten visat, en jemnare skolgång börjat alltmer inträda, i den mån föräldrar och barn lärt sig högre uppskatta och älska skolan samt en strängare uppsigt biitvit införd, så lärer dock en jemn daglig skolgång svårligen kunna åstadkommas inom de flesta landsbygder. Olägenheten deraf torde dock kunna förmildras, derigenom att skolgången för olika barn, efter omständigheterna, bestämdes till färre antal dagar i veckan, eller till olika tider af året, äfvensom genom harnens ändamålsenliga fördelning i klasser och lexlag.f Hr H. påyrkade proposition på detta förslag endast i händelse ett svar skulle afgifvas. Ansåg det dock kunna vara nog med den förda diskussionen, hvilket ock blef mötets beslut. Fjerde frågan: Huru skall det, äfven inom fattigare församlingar blifva möjligt, att bygga skolhus, anskaffa nödig materiel, bekosta de fattiga barnens undervisning, och ordentligt aflöna sina lärare? Lektor Blomstrand, som tycktes betrakta sig såsom respondent för alla frågorna, yttrade sig först, och ansåg hjelpen till vinnande af de ifrågavarande syftemålen ligga deri, att skolorna gjordes så få som möjligt, Socknarpe kunde ock indelas i fattigrotar med hvar sin skola. Hr Bonnevier ansåg, att det var statsmakterna, som hade att lösa denna fråga. — Hr C Rydberg anförde hurusom Hushållningesäliskapet i detta län gäfve 10 års amorteringslån för skolbyggnaders uppförande. Hade, hvad lärarnes afiöning anginge, en gång ansett, att denna borde utgå från staten, men hade sedermera öfvergifvit denna Åsigt, på grund af de vigtiga invänningar, som blifvit deremet gjorda. Hr Hedlund hade med intresse motsett det svar, som skulle afgifvas å denna fråga af de komiterade, som framställt henne, När svaret blifvit det af lektor B. afgilna, att man borde bygga så få skolhus som möjligt, så vore det att förlikna med ett svar på frågan; hur skall jag få medel till att äta? — Du skall äta så litet som möjligt. Folkskolans lärare och vänner borde sannerligen ej cpinera i riktningen att erhålla så få skolhus som inöligt, utan snarare tvertora. — Ville, huru svårt det än vore, föreslå följande svar på frågan: ,Derigenom att förmögnare personer inom församlingarne intressera sig för saken samt genom understöd vare sig af landstingen eller staten, — hvartill lades, med anledning af ett yttrande af hr Eklund; för anläggande af skolor till ett antal, som af behofvet verkligen påkallas. Efter en ytterligare diskussion blef det så formulerade svaret möteta resolution, hvaremot hr Blomstrand protesterade eller reserverade sig, vi veta ej rätt hvilketdera. Efter hållen bön och afsjungande af en psalm åtskiljdes mötet klockan något efter 8 på aftonen. Mötet sammanträdde åter kort etter kl. d i dag på morgonen, och har sammanträdet tiil kl. 10 upptagits uteslutande af en debatt rörande Öte frågan, så lydande: Kan det skolsystem, enligt hvilket kufrudsakliga vigten lägges på lärarens personliga verksamnet inom skolan, i längden bära sig? Öch ligger icke så mycken makt uppå barnens sjelfverksamhet att. äfven vid de få tillfällen, der lärarens muntliga l)