Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 3

— Prinsessan Eugenie med omgifnin anlände i Söndags på morgonen med ång ,Gotland till hufvudstaden. På Måndagen skulle de svenska oc danska konungafamiljerna jemte uppvakt ningar och dertill särskildt inbjudna gå ster företaga en lusttur till Gripsholm. — Statsrevisionen. K. M:t har förord nat statskommissarien O. F. Silln att, vi instundande revision af statsverkets till stånd, styrelse och förvaltning under å 1867, lemna riksdagens revisorer det bi träde, som i 10:de punkten af kongl. cir kulärbrefvet den 14 Augusti 1841 omför mäles. — Väderleken har, berättar D. N:r a sistl. Måndag, sedan rötmånadens inträd slagit om, och vi ha nu den herrligast högsommar, man kan önska sig, ehuru vär men stundom är något tryckande; men så mycket angenämare äro de ljumma qväl larna, då också promenadplatserna hvimle af promenerande. Det vackra vädret utlockar också er mängd lustfarande åt alla väderstreck, och sednast i går afgingo, man kan nästar säga massor af lustfarande med ångbåtar och jernvägar till närmare och fjärmare belägna platser i hufvudstadens natursköna omgifningar. — Måns Hultins död. I D.N:r af sistl. Måndag läses: Enligt i går e. m. erhållen underrättelse har man i Lördags afton kl. 10—11, i närheten af ,,Gröva Jungfrun, funnit liken af kandidaten Hultin och bokhållaren Mehlström. Den sednare höll med högra handen sin olyckskamrats ena ben omfattadt, och det är sannolikt detta som vållat den skicklige simmarens död. Båda liken äro införda till Upsala. Enligt telegram till G.-P. har Dagl. Alleh. i går afton förklarat denna uppgift vara ogrundad. — Ett nytt folkmöte hölls på Söndags förmiddagen vid Ålsten, nära Stockholm, och synes nu hafva varit bättre förberedt, sedan en offentlig inbjudning dertill varit nförd i flera af hufvudstadens tidningar, undertecknad af åtskilliga personer. Publiken var dock icke så talrik som förra gången, utan, såsom D. N:r uttrycker sig, tio gånger mindrek. Mötet öppnades med en vacker, fastän något politisk bön (D. N:rs ord) af kyrkoherden Ekdahl, som också nu valdes till ordförande för tillfället. Den hufvudsaklige talaren var klädmäklaren hr Leufstedt, som , är en vältalare af prima qvalite (D. N:r). För öfrigt synes han — icke D. N:r utan or Leufstedt — ,,ha sysselsatt sig mycket med politiken; ,,på hans fana står skrifvet med oförtydbara bokstäfver af eld: olkupplysning, demokrati, republik. D. N:r beskrifver den märklige mannen närmare. ,Han är högrest och smärt, har ett behagligt ansigte och imponerar synnerhet genom sin klangfulla, välljudande stämma. . Till mötet hade inbjudits några personer, som ansetts böra ifrågakomma såsom riksdagskandidater, men de hade ej hörsammat kallelsen. Desse ovärdige voro: rr Grafström, Hedin, A. Bjurholm, Norlenskiöld och Mankell. Den sistnämnde nade emellertid skrifvit ett bref, ,hvari nan nöjaktigt redogjort för orsaken till sitt uteblifvande, samt förklarat, att han gerna skulle se sig uppställd såsom möets kandidat. Hans trosbekännelse låge de nyliberales program. Under debatten om de uppställda fråsorna, förklarade häradsh. Hultgren, sereterare hos det nyliberala sällskapet, ut han också gerna ville blifva riksdagsnan, hvilken önskan äfven uttalades af Jrkoherden Ekdahl. Hr Leufstedt hyste amma önskan, hvadan också såsom möets kandidater uppställdes: hrr Mankell, ikdabl, Hultgren och Leufstedt. I en nindre krets af 50 personer anmälte sig fven målaremästaren Lindborg och blef illad, men det lärer ej gillas, förklarar ). N.r. Resolutionen rörande de frågor, som todo på dagordningen, voro ganska renårigt nyliberala. I afseende å förändrinar i riksdagsordningen beslöts att all ensus för valrätten borde upphöra, hvarid man dock nedhyssjade hr Livn, rom j ville att ,,de som voro i annans brödkulle uteslutas från valrätt, hvilket, enligt ). N., bevisade ,,att man underkänner det nindre bildade folkets naturliga goda förtånd, då man säger att skicklige ledare unna på ett folkmöte få, snart sagdt, vilka resolutioner som helst med stort ifall antagna. Emellertid gillades med stort bifall allt vad hr Leufstedt föreslog, men hr Livn, an kom till korta. Så beslöt mötet, att let suspensiva vetot borde införas, sedan r Leufstedt i detta ämne hållit , ett föedrag, alltför glänsande för att kunna tergifvas i ett referat. När hr L. i detta länsande föredrag häntydde på den dag, då svenska folket i sitt nationalmuseum hvarföre ej i ett klädstånd?) bade tillfälle ned medlidsamt löje betrakta den sista röningsdrägten — så följde starka braorop. I afseende å den kommunala rösträtten eslöts, att ,,hvar och en, som skattar till ommunen, har god frejd, sjelf råder öfver ig och sitt gods samt icke är i annans röd, bör ha lika rösträtt. (Det var vid enna resolution, märka vi nu, hr Liven om till korta). Allmän religionsfrihet förklarades ,,gagneOA 4