der befolkningen begynt med fartygsrederi. Och att denna rörelse tagit fart, derom vittnar det årligen ökade antal af sartyg, hvarmed Bohusläns handelsflotta tillväxer. Den mest betydande affärsplats uti skärgården är Lysekil, hvilken köping i ett kommande bref måste ha sin serskilda beskrifning. Jag nämner den här blott, emedan Lysekil med skäl kan sägas hafva varit upphofvet till den lifliga handel och sjöfartsrörelse, som nu blomstrat upp i hela skärgården. 2 Det var naturligt att en befolkning, uppfostrad med små lefnadsbehof och van vid att sjelf lägga hand vid arbetet, också skulle ombord å de större fartygen medföra dessa vanor. Detta har skett till fromma för hela skeppsfarten i vårt land, ty säkert är, att ingen industrigren under de sednare årens tryckande konjunkturer haft att glädja sig åt en sådan utveckling som denna. Häraf framgå ock otvetydiga bevis derpå, att hvarje handtering, som skötes med omsorg och sparsamhet, bär sin framtid inom sig. Utan att ingå i vidare sifferuppgifter, torde jag få omnämna, såsom ett mycket glädjande bevis på skeppsrederirörelsens framåtgående, att omkring 165 fartyg med cirka 6,000 nylästers drägtighet äro hemmahörande å de olika öarne, fisklägena och andra orter inom Bohusläns skärgård. Värdet häraf uppgår till millioner, medförande en betydlig inkomst af fraktbeloppen, med deraf framkallad rörelse. En annan icke mindre hugnande inblick i skärgårdslifvet vinnes vid besök i hemmen hos dessa sjöfarande; men detta sparar jag till den samling af interiörer, som jag ämnar inflicka i ett annat bref. I och med den utveckling, som såväl fiskeriet som sjömansyrket nu hunnit, erfordras också att något göres för närandet af denna håg, och intet skulle mera härvidlag gagna än en bildningsanstalt, der de första grunderna i sjömansvetenskap och navigation meddelades. Om en dylik anstalt funnits, hade säkerligen ej den stora olycka, som förra året drabbade ett större antal storsjöbåtar, inträffat, då olyckan antagligen vållats deraf att å ingen af farkosterna fanns någon, som var hemma uti navigationen. Länets aktade höfding har också behjertat detta förhållande och föreslagit inrättandet af en högskola, der naturligtvis dessa läroämnen skola meddelas. Att en dylik anstalt ju förr desto heldre borde bringas till stånd, faller af sig sjelf, och då sympatier ej böra saknas härför hos alla dem, som arbeta på detta område, så torde den tid ej vara aflägsen, då man får höra omtalas en folkhögskola å Lysekil, Fiskebäckskil eller annan lämplig plats, med särskild hänsyn till navigationskunskapen. Hvad som vidare skulle gagna sjöfarten vore, om åtgärder vidtoges för betryggande af sjöfarandes ålderdom, lif och egendom. Öm inrättandet af sjömanshem är redan taladt och skrifvet, men ej ett ord är, mig veterligen, yttradt i en angelägenhet, som ej är mindre vigtig. Man hör nemligen tidt och ofta omtalas, att fartyg förolyckats, strandat o. s. v. samt att besättningen omkommit. Sedan man erhållit visshet om att fartyg och last voro försäkrade, så lugnar man sig och gratulerar den lycklige egaren och lastinnehafvaren; men för folkets öde, som varit ombord, har man gemenligen blott ett flyktigt medlidande. Ingen frågar, om kaptenens, styrmännens eller matrosernas lif och tillhörigheter voro försäkrade. Sanningen häraf kan näppeligen af någon bestridas, och bör derföre denna brist på ändamålsenliga anordningar för betryggande af sjöfarandes lif och egendom framhållas och behjertas. Här om någonsin vore ett tillfälle för dem, som förtjena på sjöfarten, att betrygga densamma, genom att medverka till en dylik försäkringsanstalts upprättande. För dagen må det vara nog att omnämna önskligheten at en dylik anstalt, som i sin mån skulle bidraga dertill, att unga män egnade sig åt sjölifvet, som med alla sina mödor dock tostrar män, i hvilkas härdade kraft, vaksamhet och utbildade förstånd ligga egenskaper mn stor betydelse äfven för det borgerliga ifvet. Tullförhållandena å Mossviken förtjenade sitt eget kapitel. För tillfället må det dock vara nog att fästa nästkommande riksdags och storthings uppmärksamhet å desamma, med begäran att man måtte ömsesidigt beflita sig om att träffa öfverenskommelse i denna angelägenhet, hvars ordnande på lämpligt sätt blefve till nytta för både kontrahenternas industri och samfärdsel. Ett annat tullförhållande må omnämnas, der med ett enda penndrag kunde bespaD-Ö OAgA