Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 2

Göteborg den 27 Juli. Partierna i Frankrike, I ett pariserbref från en ,,occasional Correspondent till Londonertidningen , Daily News finna vi följande intressanta skildring af partiställningen i Frankrike: Den obeslutsambet, skrifver korrespondenten, som Napoleon III visat under den sednaste krisen är nästan otrolig. Ånnu i går (d. 19 Juli) hörde jag en fransk general — en af armens yngste generaler — säga: ,Onskar ni en trogen bild af den man, som styr Frankrike, bör ni läsa hr Kinglakes Krimkrigets historia; bilden är icke smickrad, och för någon tid sedan trodde jag, att den i vissa drag var öfverdrifven; men det är icke så. Kinglake har tecknat honom sådan han är. — Jag upprepar det, dessa ord yttrades i min närvaro förliden dag af en ung fransk general, en ganska utmärkt man. Här talas nu så mycket om hvad som slutligen skall blifva af innevarande kris, att det måhända icke är olämpligt att i ett fritt land som England öppet utsäga hvad man får höra i hvarje salong och på bulevarderna i Paris, fast det ej kan tryckas i franska tidningar. Frågan, som står på dagordningen, är naturligtvis den: ,, Huru skall detta sluta? Hvart drifver oss strömmen? Hade ett slut, ett antagligt slut, förut stått att finna, så är jag oviss om huruvida den nuvarande kejsaren ännu skulle dväljas i Tuilerierna. Kejsardömet fortfar endast derför att man är af så olika meningar om hvad som bör sättas i dess ställe. Status quo är bygdt på denna meningssplittring och saknar hvarje annan grundval. Låtom oss kasta en blick på partierna. Vi börja med det äldsta, det anborna, det s. k. legitimistiska. Jag nyttjar detta gamla namn i brist på ett bättre; ty legitimist i ordets egentliga mening känner jag knappt en enda i hela Frankrike. Partiets äldre män, som öfverlefvat alla dess strider och offer, äro missnöjda med sin tronpretendent, grefven af Chambord, som, efter hvad de säga, ,hvarken är det ena eller det andra. De yngre, som i sin tiliga barndom, blifva lärda att drömma: om en återställelse af den gamla monarsien, äro öfvermätta på den drömmen, r,ttra sig ganska bittert om den så kallale konungen af gudomlig rätt och förnena, att om han hade haft en gnista af