Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 1

— Men detta är endast lerkrukor, sade hon oskylligt. — Hvad finnes det i dem? Mr Charles såg på henne med en inqvisitors ögon. — Om du icke redan vet det, sade han betydelsefullt, — så stick in din hand och se! — Hon tvekade, drog sig tillbaka, fattade mod och tog upp en handfull aska och brända ben. — Hvad är detta? sade hon stammande. — Läste du broschyren? frågade mr Charles, med det gamla molnet på sin panna och de stränga linierna hårdnande omkring munnen. Ne-eej, icke riktigt; men jag läste en del derat — gjorde jag icke det, mademoiselle? — Nog, sade mr Charles kallt. — Du behöfver icke söka undflykter, Marguerite. Jag gaf dig boken och bad dig läsa den, för min skull. Du har icke behagat göra det, och jag vill icke säga någonting mera derom. Om du läst den, skulle du emellertid vetat, att du nu håller i din hand askan af en, som en gång var en varelse lik dig sjelf. Marguerite släppte askan med ett häftigt skri. — O, kusin Charles, utropade hon, — du skulle hafva sagt mig det. Du skulle icke låtit mig vidröra den. Det var grymt, mycket grymt at dig! Blek och darrande sprang hon ut i fria luften. Då hon väl var kommen ut ur columbariet, blef hon hysterisk och brast i gråt. Allt blef ögonblickligen förvirring. Mr Delahaye gick rundt omkring sin dotter i ett tillstånd af bjelplös villrådighet.