Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 1

Bohuslänska skärgårdsbilder. Om fisket. — Fartygsrederiet och sjöfarten. — Tullförhållanden. Bland de förvärfskällor, som finnas inom Bohuslän, intaga fisket och sjöfarten främsta rummet. Båda dessa näringar kunna dock med skäl sägas hafva varit i ett slags lägervall allt intill sednare tid, då de åter blifvit väckta till lif och framträdt uti en förut ej anad omfattning. Den Bohuslänska befolkningen, sedan gammalt känd för sin håg för hafvet, är också härdad att motstå de nyckfulla elementerna och eger tillräcklig erfarenhet at att arbetet, fastän svårt, dock gifver ersättning. Men här, såsom öfverallt, inträffa vissa tider, då äfven den mest härdade och till allt arbete beredde känner sig vanmäktig, och med skäl kan sägas, att den befolkning i Bohuslän, som sysselsatt sig med hafvets arbete, genomgått en god försakelsens skola sedan början af detta århundrade, då det ymniga sillfiskets upphörande hade till följd fattigdom och, hvad som värre var, en allmän förlamning och likgiltighet. En olycka kommer sällan allena och så äfven nu; dryckenskapslasten var den tärande kräfta, som insmög sig öfverallt och ytterligare bidrog till det ondas förvärrande. Uti en sådan jordmån var det, som den nyare tidens förädlingsarbete, till höjandet af folkets egen inre kraft, hade att begagna sitt mödosamma värt, och i sanning, på kortare tid än någon vågat tro, har man lyckats i detta svåra och mödosamma uppdrag. När man ser det lif, som för närvarande föres å dessa öar och fisklägen, kan man ej annat än skänka sin beundran åt det folk, som så förstått att tillgodogöra sig de välsignelserika frukterna af ett arbete, hvilket i annat fall skulle kräft ännu några årtionden. Alltså ett nytt bevis på, att bildningens utsäde, när det rätt sprides i en god, om ock något förvildad jordmån, gifver goda skördar. Yttringarne häraf förete sig i alla riktningar af det dagliga lifvet, sådant det uppenbarar sig mellan dessa vilda skär. Så se vi nu den nyligen fattiga befolkningen ej blott lifnära sig med sitt arbete, utan skaffa sig sjelfständighet och oberoende, användande derför de rika resurser, som erbjudas uti de fiskrika vattendragen, de mellan bergen belägna bördiga åkerfälten och vidare uti sjömansyrket, hvarmed de fleste redan från barndomen göra sig förtrogna. Hvad fisket angår, så har det under de sednaste åren varit af den största betydelse. Då det kan utan öfverdrift sägas, att det icke längesedan befunnit sig uti lägervall, så är det så mycket mera gläd