Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 2

ster anse sig hafva behot af bättre kommunikationsmedel — detta behof är mycket stort i vårt vidsträckta och glest beI byggda land — och att sålunda yrkanden på jernvägar blifvit eller skola blifva från alla håll framställda, möjligen med undantag af Gotland. Det lärer dock vara tvifvel underkastadt, huruvida, när det gällde, man skulle kunna få tecknade enskilda bidrag af 3-delar utaf anläggningskostnaden. Åtminstone hafva vi från en och annan ort förnummit, att sådant visserligen ej skulle låta sig göra; men man har likväl önskat framlägga sina planer, för satt bevara utsigterna för framtiden. Detta anse vi också vara alldeles i sin ordning, och tro det riksdagens djertva önskan, att få ett jernvägssystem framlagdt, med hänsyn till behofvet under en tid af 12 å 15 år, kan härmed i viss mån blifva uppfylld. Men härvid måste en erinran göras, och det är denna, som hufvudsakligen föranledt dessa rader. Riksdagen har endast talat om jernrägar, likasom och, till följd deraf, regeringen, under det vi hafva också andra kommunikationsmedel, hvilka kunna, för vissa orter och vissa förhållanden, vara lämpligare och bättre än jernvägarne. Dit räkna vi i första rummet våra vattendrag, hvarpå Sverige är rikare än de flesta länder i verlden. Vi hafva våra stora och små insjöar, hvilkas omgifvande stränder och uppland hafva på vattnet förbindelser, hvilka, i många hänseenden, icke kunna af några andra öfverträffas. Detta gäller i någon mån äfven vintertiden, då isarne bilda ypperliga farleder. Vidare hafva vi elfvar och strömmar, hvilka dels äro segelbara, dels kunna lätt blifva det. — Hvad som här påkallas, det är, att sammanbinda dessa sjöar och upprensa de rinnande vattnen. Ett genomfördt kanaliseringsoch strömrensningssystem skulle för många af våra provinser — vi nämna särskildt Södermanland — bilda ett kommunikationsnät, som skulle komma alla, äfven de innersta punkter af landet, till godo. När det blir fråga om kostnaderna för sådana arbeten skyggar man tillbaka tör några hundratusen riksdaler; men när det gäller jernvägar, så tager man ganska lätt lika många millioner. Ett annat kommunikationsmedel är den gamla, välbekanta landsvägen. Men dessa landsvägar kunna och böra vara något helt annat än de nu gemenligen äro. De böra vara jemna, raka, fasta och breda, eller hvad man i andra länder kallar: chausser. På sådana vägar kunna föras mångdubbelt större foror än på våra vanliga vägar. Man kan dertill använda stora lastvagnar, med starka hästar, såsom i England, der man ser en enda körsven framdrifva en vagn förspänd med 6 å 8 väldiga hästar, dragande väl 20 sådana lass, hvartill hos oss användes en särskild körsven. På sådana vägar kunna också med fördel användas s. k. änghästar, hvilka draga ganska väldiga qvantiteter af gods. Ett mellanting mellan dessa vägar och jernvägarne är hästbanorna, byggda med smala spår och lätta skenor, sädana som i Vermland gjort så mycket gagn, i det de nedforsla till vattendragen betydliga massor af malmer och jern, förenande dermed den fördelen, att de lemna en god äfven direkt afkastning å anläggningskapitalet. Vid pröfningen af de särskilta orternas behof af kommunikationsmedel synes man böra taga i betraktande icke blott de dyrbara jernvägsanläggningarne, utan ock de andra billigare utvägar, hvilka kunna, åtminstone för den närmaste tiden, uppfylla trafikens kraf. Med vida mindre kostnader skulle man derigenom öppna farleder äfven åt en mängd skiljda punkter, hvilka aldrig kunna komma att beröras af jernvägarne. När det gäller kortare distanser och tunga effekter, spelar se sednares större hastighet ingen roll. TOch äfven för passagerare erbjuder ångbåten i många hänseenden längt större beqvämlighet och behag än jernvägsI kupen. De åsigter vi här framställt hafva vi längesedan uttalat, t. ex. i fråga om väIgen mellan Uddevalla och Venersborg. En god chauss, med en eller flera ånghästar, eller ock en billig hästbana, skulle hafva här för många år tillfredsställt trafikens kraf; men skillnaden hade varit den, att en sådan väg hade burit sig och lemnat sannolikt äfven en utdelning å aktiekapitalet, under det förhållandet nu är helt annat, i det jernvägsanläggningen oskäligt betungar kommunerna, vållande förluster åt de enskilda aktieegarne, allt under det staten derpå offrat flera millioner.