Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 2

lemmar skulle spela, och kusin Cbarles åtog sig denna pligt. Nu, mademoiselle, vet ni hela historien. — Din kusin är en mycket talangfull ung man, sade jag begrundande. Marguerite teg. Ofrivilligt jemförde jag den tillkommande hustrun och äkte mannen och suckade vid tanken på hvilken mörk utsigt, som låg framför dem båda. — Och din onkel är mycket frikostig, tillade jag efter en stund. Hon skrattade och skakade på hutvudet. — Han är en besynnerlig menniska, sade hon. — Ibland är han ytterst frikostig, men i allmänhet ytterligt sparsam. Han är en skarpsinnig affärsman och tycker om att hålla på de penningar han förvärfvar. Han gifver sällan; men då han gifver, gifver han frikostigt. Folket häromkring kallar honom en girigbuk; och då man ser honom i den der gamla hatten och rocken, kan man väl icke tro honom vara värd tio sous, men han är mycket rikare än vi, mademoiselle, och ingen girigbuk heller. — Du talar som om du studerat honom noga, Marguerite. — Jag har icke studerat honom alls, mademoiselle, om icke af kärlek, sade Marguerite rodnande. — Ni skall sjelf upptäcka lika mycket, innan ni varit här en månad. Det låg en dämpad retelse i hennes röst, som jag icke kunde tyda. Trodde hon, att jag anklagade henne för egennyttiga motiver? — Då din onkel är så rik, sade jag, — kan du kanske blifva hans arftagerska, Marguerite ?