Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 1

AAAAAAA — för källare och andra dyrbara saker, som sjag ej närmare förstår, men hvaraf, det förstår jag, man har hvarken ögonfägnad seller ränta. Enligt mångas och min tanke är det sicke vid någon öppen plats en dylik byggnad bör förläggas. De nämnde herrarne shafva också gifvit denna id på båten, och materialister, som de äro, mena de, att en sestivitetsbyggnad med en för grofva penningar inköpt tomt ej kan bära sig. Likssom i stora städer, i Paris t. ex., der den bekante ,Salle Herz, med sina 2 å 3 I konserter eller ,,conferencer om dagen, I blifvit uppförd vid den mycket smala Rue svictoire, mena de sig kunna välja en plats vid en rymlig gata, som skär den backfria delen af Drottninggatan i tu, och några steg från denna gata. Det är vid Västersamuelsgatan de ämna anlägga sin festivitetslokal, just i samma egendom, der sden lilla Valhallasalongen förut fanns elser, jag vet det icke rätt, ännu finnes. Denna ide finner man vara praktisk. Sångaren, solisten och talaren, säga de nämnde männen, blifva icke här öfverröstade af en utanför bullrande trafik, liksom vid Blasieholmen och Nybrohamnen, den normala trafiken på Mästersamuelsgatan blir icke störd af den tillfälliga som genom den besökande publiken förorsakas. Dessa äro fördelarne af att etablissementet kommer att ligga vid en kort ,,Abstecher från den stora trafikleden och dessutom hittar folket så bra vägen dit förut. Sådan är dessa hrrs plan. Man får nu se hur det kommer att gå med den tillämnade festivitetslokalen, om den blir förlagd till en öppen plats för att försköna Stockholm, men utan att bära sig, eller om vi få en lokal, som bär sig, fastän den ej pompöst stoltserar med oerhörda kostnader ensamt för tomtens inköpande. Denna festlokalsfråga sysselsätter oss f. n. ganska mycket. Allt sedan här tillfälle gafs att se någon afliden kongl. persons lit de parade har man ej på k. slottets borggård sett en så krångligt sig ormande queue af menniskor som i går och i dag (forts. följer). Man förevisar nemligen i nedra bottenvåningen af slottets vestra hvalf prinsessan Lovisas trousseau, utstyrsel eller hvad det skall kallas. Expositionen har ej varit annonserad, men man visste af den ändå man och man emellan eller rättare qvinna och qvinna emellan. Kl. 8 i morse började uppställningen och kl. 10 marschen, sakta marsch, mest qvinnor al alla klasser, men äfven flera manspersoner af de s. k, bättre. Solen gassade starkt på queuefolket, men det uthärdade med gladt mod i tanken på hvad allt för herrliga ting de skulle få se. I queuen befunno sig minst 5,000 personer och klockan 1 stängdes dörrarne, de sista 2,000 stodo der förtviflade, dock det är för mycket sagdt, flata stodo de der, men det var omtänksamt folk med påbredda smörgåsar i piraten och det var väl ingen evighet heller till kl. 4, ty då öppnades expositionen igen. Undertecknad var tyvärr ej med i oueuen, men har ändock fått tillförlitliga udderrättelser om de exponerade föremålen af ett fruntimmer, som äfven i går såg alltihop, men Å kunde se sig mäft, utan måste åstad idag igen. I går var det högtidligare, påstår min sagesmaninna, ty då förevisade prinsessan sjelf sina egodelar, men idag var det bara hafleveräntören Kallentin och en juvelerare samt några kommariruar, så att idag var det posi festum. Men man njöt ändå ganska betydligt. Rör icke vid prinsessans saker! Så lyåde orden, som alla borde respektera, men man generadej sig icke, utan man ,,kände på snart sagdt allt, man vända linnet mot dagern för at: undersöka lärstets täthet, man drog deh slet i hvar trå och så ville man aldrig gå sin väg heller, utan måste ständigt manas på. Många beräkningar hördes rörande priset pr aln för den battisten, det lärftet — åh, frutimmerna voro oförbätterliga, men de få karlarne föga bättre. Näsdukarna voro fina, strumporna desslikes, lnnena superba 0. s. v., men skorna, tofflorna kängorna, 200 par ungefär, var man missnöjd med inte för formen och arbetets skull, men de voro bestämdt för stora åt prinsessan, sade fruntimren och skakade på hufvudet. Mycket