Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 1

ÅSAgg — ske den 4 Augusti. Det hade den värde ledamoten icke hört ett jota om, det försäkrade han. Sedan den nämnde redaktören aflägsnat sig, yttrade han, att tidningsskrifvarne då visste mer än andra — jag bugade mig förbindligt — men den här gången voro de på villovägar. Det var klart att mannen hade aflagt tysthetslöfte. Icke ens Posttidningen unnade man en notis om saken. Redan är man i färd med att gissa anledningen till denna brådska och man är ganska ense derom, att det skett för att förekomma ett allt för lifligt deltagande i valet, och härtill skulle efterdyningarna af förmälningshögtidligheterna mäktigt bidraga. Men häri torde man ha misstagit sig, ty här finnes mycket folk, som är vaket af sig. Men till något annat. Sedan det blifvit kändt, att den hittills enda lokal, utom stora börsvåningen, som i Stockholm funnits att tillgå såsom konsert-, föreläsningsoch festivitetslokal, De la Croix salong, numera kommer att på annat sätt användas, har man börjat fundera hit och dit hur man i dennas ställe skulle få sig en rymligare, bättre konstruerad och i öfrigt mera tidsenligt inrättad lokal. Sammanträden ha hållits, komit bildats för utseende af passande byggnadsplats, anbud ha ingått från många håll till komiterade; sedan dessa gjort sitt val återstår blott att förmå dem, som gilla detta, så väl med afseende å inköpspris som läge, att på fullt allvar taga fram penningar, ej allenast till tomtinköpet utan ock till hvad byggnadens uppförande, inredning och möblering kan komma att kosta. Man spår emellertid, att detta ej skall blifva så lätt, så länge man väljer bland tomter vid de dyrbaraste platser inom hufvudstaden, hvarigenom stora kapitaler skulle gå förlorade för genomförande af sjelfva det praktiska företaget. Man eftersträfvar att, som det heter, slå två flugor i en smäll, icke blott att åstadkomma en präktig sestivitetslokal utan ock att med den pryda någon af Stockholms mest centralt belägna, öppna platser. Detta vore onekligen mycket ,,gentilt af dem, som deri nedlade sina penningar, och deras namn skulle sannolikt, liksom Rydbergs, genom många generationer fortlefva i tacksamma Stockholmares minne, om de bara icke för att mäkta utföra detta ärofulla verk behöfde vara så många, att man icke kan komma ihåg dem alla. Stockholm har blott 2:ne platser, som företrädesvis utgöra hvad man kunde kalla dess Faubourg S:t Germain, bland hvilka Blasieholmstorget utgör den ena, Det har en ström och ett slott, till hvilka man har en herrlig utsigt från Blasieholmshamnen. Nybrohamnen är den andra, den har en park invid sig, Berzelii park. Nåväl, vid någondera af dessa måste man förlägga praktbyggnaden, säger man, och tomtegare derinvid hafva förespråkare uti insända artiklar, i den ena tidningen för en, i den andra för en annan af dessa platser. Ja, dyrare platser kan man verkligen inte finna och dermed har man i vårt rika Stockholm slagit in en ganska nobel väg. Men ledsamt vore det, om de olika tomtegarne, hyggliga och förträtfliga karlar hvar för sig, slutligen, emot sin vilja indragna i debatten, skulle bli oense, ty striden för idöer upphetsar stundom nästan lika mycket som den om materiella fördelar, och ifråga om tomt för iirågavarande byggnad är hvar och en så varm för denna estetiska och patriotiska idhe Under det estetiska ,gurgel, som uppstått rörande platsen för lokalen, lär emellertid ett bolag af några täta karlar, artister, industriidkare och leverantörer af byggnadsmaterialier m. m, vara på god väg att komma till stånd för samma hufvudåsyfte. Sådant der folk vill då ej begripa, att företaget uteslutande bör vara parriotiskt, alls icke byggdt på egna fördelar, och derför ha de eventuellt träffåt öfverenskommelse med en husegare om inköp af en större egendom för ett pris, hvårå hyresafkastningen ger ränta och der byggnadsplatsen erhålles gratis, och dermed ha de smulgråtarne på ett bräde gjort sig en besparing af 250—270,000 rdr, utom för pålningar eller sprängning