Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 1

tacksamhet; men nu kände jag mig öfvertygad att mina tacksägelser skulle blifva onådigt upptagna, derföre flyttade jag endast parasollen oca teg. På detta sätt, utan ett ord vidare å någondera sidan, anlände vi till Chålons och körde upp till ,le Lion dOr, der det öfriga sällskapet väntade på oss. Kapellet låg nära intill. Det var en mycket anspråkslös, ful, hvit liten byggnad, med en predikstol, omkring tjugo bänkar och två eller tre minnestaflor omkring altaret, Bänkarne voro nästan alla fulla, men friplatserna voro alldeles tomma. Betraktande församlingen mera än predikstolen, märkte jag plötsligt att allas ögon riktades på den sednare och fann, att pre sten intagit sin plats. Häans bufvad var djupt nedböjdt och lemnade endast synligt en böljande massa af lockigt, silfvergrått hår. Marguerite gjorde en grimas bakom sin bönbok, j — O, mademosselle, hviskade hon, — han är ju ingenting annat än en gammal ful gubbe, när allt kommer omkring! Det sista dröjande ackordet af symfonien dog bort, och den nye presten, seende upp för första gången, öfverskådade långsämt sina åhörare. Marguerite hade orätt, Ehuru icke längre ung, var mr Hamel ingalunda gammal, och, så långt ifrån att vara ful, ansåg jag honom wa törsta ögonkastet, som den mest frapperande, om icke vackraste man jag någonsin i mitt lif sett, Han kunde vara omkring fyrtiotvå år, kanske litet mer eller litet mindre. Hans skönhet var af detta massiva, kraftiga slag, som Cagliari älskade — ett stort hufvud med