Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 1

mån, som din kusin, Marguerite, som en Layard, en Arago och en Humboldt uppstå. — Mycket sannt, svarade Marguerite liknöjdt. — Derföre är det godt, då deras arbeten uppmuntras af framgång — då med sökandets ifver förenas upptäcktens triumf. Deras ärelystnad är oegennyttig, deras sträfvanden alstra inga rikedomar, utom kunskapens; de arbeta för all tid och hela menniskoslägtet. Marguerite, jag är mycket glad att din kusin fann detta romerska columbarium. Hon rodnade åter, denna gång med en liten utskjutning af underläppen, som Jag ej var sen att tolka. Vi hade nu nästan uppnått foten af berget, der en liten bäck porlade genom den bruna mossan. Jag ade min hand på hennes axel. — Marguerite, sade jag mildt, — vill du göra någonting som skulle glädja mig? — Jag vill göra hvad som helst för er; mademoiselle, svarade hon undvikande. — Men om det icke precist är för mig — endast för att göra mig till viljes, Marguerite? envisades jag. Hon tvekade och plockade sönder de vilda blommor hon samlat på vägen. Sedan kastade hon dem helt hastigt ifrån sig. — Bed mig icke läsa den der boken om begrafningarne, mademoiselle, utropade hon, — eller gå in i hvalfvet vid Santenay. Hvad som helst annat — hvad som helst annat i verlden! (Forts.)