slas man framförallt af den utsigt från den ötre strandbrädden, som öppnar sig öfver sjön i hela dess sträckning, då ofvan om dess berrliga stränder uppstiga spetsar af de norska fjellen, från närheten af Idefjorden. Det är en utsigt, hvartill få motstycken torde finnas äfven i vårt natursköna land, en utsigt, som tillhörde penseln, men ej en svag tecknarens penna att återgifva. Ifrån Nafverstad till Tanum erbjuder naturen intet synnerligt af intresse. Trogna vår vana göra vi besök i åtskilliga stugor vid vägen och samtala med folket. Här framstå då bilder ur dagliga lifvet, som äro både nöjsamma och lärorika. Sjelfva byggnaderna äro i allmänhet, isynnerhet längre norrut, bättre uppförda och rummen mera ljusa och rymliga än i de trakter, der vi nu befinna oss. I allmänhet tyckes också folket i de norra socknarna vara mera intelligent och ha ett mera utbildadt ordningssinne. Vid jemförelse på de sednare milsområdena och de törst tillryggalagda framstod detta på många ställen. Angående barnens utseende, renlighet och skolgång torde jag bli i tillfälle att tala i det bref, som kommer att afhandla skolförhållanden, något som jag ej anser mig böra vidröra så här i förbifarten. Fattigdomen utgör tyvärr äfven å landsbyggden skuggsidor, som man ej kan undgå att beakta. Här uti fjelltrakterna, der ett utarmadt hjonelag bor och skall uppdraga en stor familj, skiljd från snart sagdt hela verlden, ja i saknad af de mest oumbärliga lifsförnödenheter, att här inträda uti en stuga och se dessa af nöden hårdt tärda gestalter — det är dystra bilder. Och tyvärr mötas här många sådana. De möta ock i dessa skaror af fattiga, äldre och barn, hvilka nästan neddignande af hunger och trötthet ofta ses å vägkanterna eller uti närheten af boningar, der de klappa på barmhertighetens dörr och bedja om en skärf — hvilken bön, så vidt jag sett, aldrig varit förgäfves, ty medlidsamheten är en dygd, som utgör ett utmärkande och hedrande drag hos den Bohuslänska befolkningen, hvilken, sjelf född och uppfostrad i fattigdom, bäst känner de hårda pröfningar, som armodets barn ha att uthärda. Under det vi göra dessa betraktelser ha vi närmat oss Tanums kyrka och se det i grannskapet belägna klockarbostället. Uti klockaren, förre skolläraren Rollander, ha vi att göra bekantskap med den ciceron, hvilken en god vän i Strömstad rekommenderat såsom den, hvilken bäst kände orten och dess minnesmärken. Och att vår vän bade rätt, derom öfvertygade vi oss snart, under den vandring vi företogo att bese de i Tanum varande hällristningarne å såväl Hvitlycke soldattorp som Tengeby m. fl. ställen. För en oinvigd hafver det sig ej så lätt att upptäcka det märkvärdiga uti våra förfäders bedrifter, sådana de här äro åskådliggjorda å de mossbelupna stenhällarne, der de utgöra föremål för de lärdas forskningar. Vår följeslagare åter har fullt reda på betydelsen af denna historia i stenskrift och hans törklaringar röja mannen, som intresserar sig 1ör sin sak. Så omtalade han bland annat, huru vid ett under de föregående dagarne af artisten Mandelgren gjort besök denne med bestämdhet förklarat, att den å Lilla Gerums mark af Holmberg uppgifna afbildningen af en sköldpadda verkligen föreställer ett dylikt djur — något som Brunius förnekat i sin redogörelse för detta fynd. Här inträffade ett angenämt möte med en ung naturforskare, stadd på en entomologisk studieresa. En rik skörd hade redan lönat den unge forskarens möda, och flera rara exemplar hade uppspårats och blifvit uppsatta på sina nålar af vår vandrande ,,håfman. Vi upplefva åter en liten familjehögtid å klockarebostället och tvingas nu som alltid af omständigheterna att, sedan det fremmade element, som vidlåder nya bekantskaper, försvunnit och man känner sig riktigt hemmastadd, åter säga farväl och lemna de nya vännerna. Å Hede gästgifvaregård väntar redan skjutsen — men innan vi lemna stället ingår underrättelse att man under den föregående dagen vid! bortförandet af åtskillig matjord, gjort en ny upptäckt af någon graf eller dylikt. A gärden synes nemligen, såsom det företedde sig för berättaren häraf, under jordytan, som borttagits, flera cirklar, satta af kullerstenar, omgifvande ett större klippstycke i midten. I Holmberg återfinnes en tydlig beskrifning af ett dylikt ställe, som anns uti Sundhults lamhage och hvaruti funnos aska och brända ben. Det ligger u inom möjlighetens område, att äfven här föreligger något sådant, hvarföre jag blott omnämner förhållandet, i händelse man skulle egna det någon uppmärksamhet. Ett farväl till Hede, och derefter återstår endast 34 mil till Grebbestad, hvarmed vi fulländat vår sjumils landresa. I närheten af Grebbestad ser man i en hergsluttning ett större antal bautastenar, yetecknande att här stått ett större slag, och att kämparne efter sammandrabbningen vär sofva den eviga sömnen. En annan sammandrabbning har i daarne här också egt rum, i det man å Iede gästgifvaregård haft ett folkmöte, 2014 alla dess elementer, nöida och miss— HH — — ?— AA — — — HR oe: