Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 1

lång blick öfver det hela, innan vi gingo derifrån. — Hvilka massor af lösa stenar! Och se, här äro flera kanaler, huggna i den fasta klippan! — Min kusin, monsieur Gautier, är en stor arkeolog, sade Marguerite, — Han skulle säga er allt hvad ni önskar veta, och visa er det romerska lägret vid Santenay äfven. — Åh, der finnes ett till i grannskapet? — Flera, mademoiselle; men det vid Santenay är vackrast, Monsieur Gautier har skrifvit en bok om antiqviteterna vid Santenay, som pappa med nöje skall låna er. Den är full af de besynnerligaste gravyrer öfver lampor och mynt och små konstiga bronssaker, som blifvit funna deromkring. Men jag har aldrig haft tålamod att läsa den. — Ah, sannt, sade jag listigt. — Du bryr dig ej om böcker, som afhandla romarne. Marguerite rodnade, men svarade ingenting. — Din kusin har mycket godt hufvud, Marguerite, fortsatte jag efter en kort tystnad. — Mycket, svarade hon tankspridt. — Och är mycket bildad. — Ja — mycket bildad. — Vacker också — eller, om icke precist vacker, mycket ståtlig och af ett intelligent utseende. Han påminner mig on, Melanchtons porträtter. — Verkligen! — I det hela en intressant karakter, sade jag, — och en, som kan utvecklas till någonting stort. Det är af sådana