höteborg den 19 Juli. En uppsats i H. T. för några dagar sedan, rörande vår armfes krigsbildning, har framkallat ett genmäle i Stockholms Dagblad af en aktad militär, hvarom vi så mycket heldre vilja yttra några ord, som detta genmäle utmärker sig för ett humant skrifsätt och i åtskilliga stycken instämmer med de i H. T. uttalade åsigterna. Då vi framhöllo vigten deraf, att våra regementers öfningar från att vara endast manövrer på det släta fältet — den för ändamålet uppsökta och anordnade s. k. ,,mötes-platsen — till manövrer i brutna terränger, med serskild hänsyn till vinnande af noggrann kännedom om det område — den provins — hvarpå regementet är fördeladt, så anmärker D. B:s förfatre deremot först och främst: ,,att man måste börja med det lättare och först derefter öfvergå till det svårare. Det vore således orätt om man helt och hållet öfvergåfve det jemna fältet och i stället företoge sig att genast röra sig i bruten och, än värre, i skogig markMan bör