Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1869, sida 2

skräck, drifva andra arbetare, som äro nöjda med sina platser, att lemna sitt arbete, blottställande sig sjelfva och sina familjer för brist och nöd. Slika bragder bringa intet godt med sig; de vålla fiendskap och bitterhet; de medföra allmän förlamning i det industriella lifvet och, hvad som ej är minst beklagligt, de minska aktningen tör de arbetal SOM sjelfve icke respektera helgden af gifna orÅ och ingångna aftal. För alla sådana illfundigheter hafva vi varit förskonade (au. lyckligtvis Stockholms mureriarbetare snart insago sakernas rätta beskaffenhet) och hoppas att det skall framdeles så förblifva. Så kunna vi, i den mån bättre skördar och förbättrade industriella förhållanden höja landets allmänna välstånd och alstringskraft, motse en lyckligare tillvaro äfven för landets kroppsarbetare. Ty de utgöra, såsom sagdt, de djupa lagren, den breda, vida grunden, på hvars goda beskaffenhet hela samhällets trygghet beror. Deras upplysning, deras sedlighet, deras välbefinnande, i trefnad och förnöjsamhet, utgöra vilkoren för allt samhälleligt framåtgående, hvari de hafva att deltaga såsom frie och likaberättigade medborgare, i den mån rättigheterna uppbäras af törmågan att fullgöra de motsvarande förpligtelserna. Det ligger — vi upprepa det — i arbetareföreningarne ett mäktigt medel att höja våra djupa samfundslager till en sådan jemlikhet i borgerligt och politiskt hänseende. Må de framgent såsom hittillls känna betydelsen af sin höga uppgift och handla derefter, fast och ihärdigt, med tålamod och förtröstan! Ibönen skall då icke uteblifva.