Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1869, sida 3

arbete Familjen, som hos oss funnit en ansenlig läsarekrets. Till detta arbete ansluter sig det nu utgifna, Lyckans filosofi, i tankegång och ämnets behandling. En sannt human och frisinnad uppfattning af menniskolifvet och dess ändamål ligger till grund för författarens betraktelser, då han går att undersöka hvad svar filosofien kan gifva oss på den så ofta uppkastade frågan: Hvad är lyckan? Hvaruti består 5konsten att vara lycklig? Lyckan, säger Janet, ,beror ej i främsta rummet af de yttre omständigheterna. Hon ligger, såsom La Rochefoucauld yttrar, ,i smaken, icke i sakernak. Ett palats gör icke den lycklig, som leds deri. Egandet af de vackraste saker i verlden är icke lycka för den, som icke förstår att njuta deraf. Lägg Venus från Melos i armarne på en kines eller gif en eskimå hundra tusen livres i ränta, och ni skall göra ingendera lycklig. De lekar, som hänryckt vår barndom, förekomma vår mogna ålder osmakliga. Det finnes således ingen lycka utan nöje, och den verkliga lyckan bör vara en njuten lycka. Och likväl är nöjet ingenting annat än lyckans blomma; det är hvarken dess stam eller dess rot. Att sammanblanda nöjet med lyckan, är att taga verkan för orsak. Menniskan är icke lycklig, emedan hon njuter, men hon njuter emedan hon är lycklig. Det är en villfarelse att tro, att man skulle kunna uppnå ett lyckligt lif genom att låta sina lidelser ila från nöje till nöje och genom att ständigt söka nyheten och ombytet; ty då själen oupphörligt är upprörd, har ingenting tid att fatta rot deri, att gro och bära frukt deri; nöjet mognar ej i själen; det är endast en kart, saftlös och utan smak, plockad i förbigående. Den oundvikliga verkan af denna förvillelse är ledsnaden, det vill säga en obestämd oro, som griper efter allt, utan att fästa sig vid något. Ingen varaktig lycka kan af menniskan ernås utan att hon från det tillfälliga går tillbaka till det väsentliga, från det yttre till det inre, till sitt väsendes grund, för att i kamp mot yttre lockelser hos sig utveckla det ideala anlag, det gudomliga, som är hvarje menniskas medfödda arfvedel. Derna grundtanke får i Janets arbete en tankerik och allsidig utveckling. B.