Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1869, sida 3

Litteratur. Lyckans filosofi af Paul Janet. Öfversättning från tredje förbättrade originalupplagan. Stockholm, L. J. Hiertas förlag. Icke sällan har mot vår samtid blifvit riktad beskyllningen för att vara i högre gradlänlnågon föregående period ett materlalismens tidehvarf. Åsynen af dessa jättelika framsteg inom den materiela kulturens alla områden, hvilka på vårt århundrade tryckt sin fasta prägel, skådespelet af en industriens utveckling, i jemförelse med hvilken allt det högsta föregående tider inom detta hområde kunna uppvisa förefaller nära nog såsom ett lekverk — detta har för mångens blick kommit att undanskymma det andliga innehåll, som otvifvelaktigt finnes på botten af vår tid, såväl som af hvarje annan, och hvilket ideela element i sjelfva verket just är den i sista hand bestämmande kraft, som sätter det materila framätskridandets många drifhjul i rörelse. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning af vår tids allmänna skaplynne tror man sig finna i den omständigheten, att ju äfven filosofien — denna vetenskap, som väl företrädesvis borde vara kallad att häfda det ideellas tillvaro och rätt — på flera håll i våra dagar kommit att stanna vid rent materialistiska resultater. Det är väl bekant, att ett icke obetydligt antal samtida skriftställare, hvilka åtminstone sjelfva göra anspråk på namn af tänkare, filosofer, numera öppet förfäkta teorier, som gå ut på förnekandet af en personlig Gud, själens odödlighet, viljans frihet 0. s. v. och hvilka såsom forskningens yttersta resultat uppställa satsen, att det enda sannt varande är materien, verldsstoftet, den döda massan, af hvars vexlingar och förändringar allt annat, det s.k. andliga inberäknadt, är ett fenomen. Skaror af på tankens väg temligen omyndiga eftersägare af denna bedröfliga vishetslära, bekänna sig till liknande åsigter och lefva i den tro att vårt århundrades tänkande fått sitt egenltiga och högsta uttyck i åsigter, sådane som de, hvilka förkunnas i Moleschotts arbete om det lefvandes kretslopp, eller afspegla sig i Carl Vogts bekanta Wwitz: , Was der Mensch isst, das ist er. Och dock är i sjelfva verket just en noggrannare kännedom om vår tids filosofiska sträfvanden i skilda länder kraftigare än något annat egnadt att vederlägga dessa farhågor för den materialistiska riktningens slutliga seger inom allmänna tänkesättet. Måttstocken för bedömandet af en tidsperiods innersta väsende bör helt visst ej utgöras af de stora massornas mer eller mindre på god tro omfattade meningar, utan af den sjelfständigt utarbetade verldsåskådningen hos dem, hvilkas sänklod nått till botten af bildningens ström och som lefva på tankens höjder. Både i antal och i vetenskaplig betydenhet äro den materialistiska riktningens målsmän i nutiden ojemförligt underlägsne den filosofi, hvilkens bemödande går ut på att äfven på tankens väg upprätthålla och klarare belysa de sanningar, hvilka i alla tider visat sig vara för hjertats och den religiösa känslans behof de allra väsentliaste. Det till tiden sista af de systemer, hvilka gjort epok inom den moderna filosofien — det Hegelska — var, såsom bekant, ett idealistiskt system. Dess idealism var till och med en till den grad ensidigt fasthållen, att systemet derigenom råkade in i väsendtliga skefheter och miss. förstånd, då Hegel ville förklara naturer eller det icke-ideella ur, den logiska iden eller fatta hela den faktiskt gifna verk ligheten såsom ytterst en produkt af, be greppens sjelfrörelse, det rena varats öf