Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1869, sida 2

UTRIKES Dagens post. FRANKRIKE. Som man sett, har Rouher begifvit sig till sitt landtgods Sercey, och af dagens telegram vill det synas, som hade han antagit anbudet att blifva president i senaten, en post, som stått ledig alltsedan Troplongs död, och som inbringar sin man en årlig inkomst af 130,000 fres. Rouhers afgång skall utan tvifvel vålla en hufvudsaklig förändring i den del af lagstiftande församlingen, som under förra sessionen var herre öfver situationen. Den afgångne statsministern har emellertid försvarat sin ställning steg för steg och helt visst endast nödigt uppgifvit densamma, möjligen mindre af ärelystnad än at öfvertygelse om, att den personliga regeringsform, som tillät honom att intaga en så framstående plats vid sidan af suveränen, var den enda riktiga och lämpliga i Frankrike. Af yttre utmärkelser och rikedom har Rouher under de 6 år (från Oktober 1863), som han innehaft sin höga ställning, skördat allt, hvad han billigtvis kunnat önska, måhända med undantag at en adelstitel. Det bör sägas till Rouhers heder, att han aldrig skonat sig sjelf, utan mångfaldiga gånger kastat sig in i lagstiftande församlingens mest stormiga förhandlingar och vetat (t. ex. i debatten om den mexikanska expeditionen, om kejsardömets politik år 1866 o. s. v.) att häfda regerinringens anseende samt värdighet, och detta med stor vältalighet. Rouher, som är född i en liten by i Elsass, kom på sin tid som sattig student till Paris, och hans vänner minnas ännu den tid, då den efteråt så mäktige statsministern dagligen höll till godo med en frukost till 13 sous i en af hufrudstadens mest anspråkslösa restaurationer. SPANIEN. Angående det nuvarande tillståndet yttrar sig en korrespondent till den franska Constitutionnel på följande sätt: ,,Drottning Isabella befinner sig visserligen på andra sidan af Pyreneerna, men landet har efter hennes aflägsnande snarare sett förteckningen öfver hennes synder ökas än förminskas. I åtta månader har man haft de revolutionära juntornas regering, provisoriska regeringen, regentskapet och Prims vid sidan deraf stående ministerpresidentskap, och nu förestår en ny förändring. De partiella kriserna ha intet ögonblick upphört, och hvar och en är öfvertygad om, att det i det hela skall blifva omöjligt för en ministör att bibehålla sin plats längre än på sin höjd ett halft år gentemot de olika partiåsigterna och tendenserna, finansnöden, den fullständigt tillintetgjorda auktoritetsprincipen