Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1869, sida 2

— J0, jo, utropade hon lifligt. — Jag tillber den, mademoiselle; men, ser ni, jag afskyr att öfva mig. Åter lägrade sig molnet på mr Gautiers panna. — Marguerite afskyr allt som är öfver hennes fattningsförmåga, sade han bittert. åa Mademoiselle skall innan kort upptäcka et. — Jag undrar hvarföre man dröjer så länge med frukosten, sade Marguerite, vändande sig bort med antagen liknöjdhet. — Klockan är redan ett, och det ringde half ett. — Vi vänta på pappa, min älskling, sade madame Delahaye, som steg in just lagom att besvara frågan. — Jag hoppas, tillade hon, vändande sig till mig, — att mademoiselle icke blef störd i morse. mr Delahaye vill ovilkorligt stiga upp klockan half fem om sommaren och i dagningen om vintern. Han anser morgontimmarne så mycket gynnsammare för rösten. Det var då mr Delahaye, när allt kom omkring! — Jag förstod, sade jag stammande, — jag — jag hade intet begrepp om att — — Att en gammal man vill göra sig till en sådan narr, sade mr Alexander, slutande meningen för mig. — Miss, ni har fullkomligt rätt. Sedan han sagt detta, drog han sig åter tillbaka bakom tidningen, lemnande åt madame Delahaye att förklara för mig, att hennes svåger var litet egen, men i grunden en förträfflig varelse. , Man kunde aldrig blifva ond på honom, och ingen tog hans små egenheter ,,au serieux. (Forts.)