Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1869, sida 3

Ekonomiskt. Medel mot mjeltbrand. I Helsingfors Dagblad läses: En finne i Ryssland hade på hösten i fjol tillsändt oss beskrifning på några der använda kurer mot mjeltbrand, hvilka han velat låta komma till sina landsmäns kännedom. Artikeln kom oss då försent tillhanda, för att lända någon till gagn, men då epidemin åter synes erna härja landet, hafva vi ansett det vara skäl att uu öfverlemna notiserna till offentligheten, i hopp att de kanske kunna förtjena någon uppmärksamhet. Särskildt upplyser korrespondenten att han under sina embetsresor i fjol inom Juli, Augusti och September månader varit vittne till huru den främst härnedan angifna kurmetoden blifvit med framgång begagnad. I. eneralmajor Kiel skrifver i Juli 1868 från sin egendom Erivanda följande: Sedan mina hästar blifvit angripna af den nu herrskande svulstepidemien samt lyckligen återställda och då genom enahanda behandling många andra djur blifvit bjelpta, ser jag mig föranlåten offentliggöra de brukade medlen, på det desamma måtte blifva spridda vidt omkring och derigenom rädda landtfolkets hästar och kreatur. Så snart svulsten förmärkes, pulveriserar man en rågad matsked vanlig soda, blandar dertill en handfull rågmjöl och något vatten, gör deraf 6 piller och gifver det insjuknade djuret ett piller i sender. Srulsten bestryker man med en sammansättning af hälften terpentinolja och hälften bränvinsextrakt på turkiska pepparskidor. Sedan bör hästen köras så raskt, att skum och stark svettning visar sig, hvarefter djuret täckes och långsamt ledes omkring. De hetaste middagstimmarne låter man den stå i ett svalt stall, men morgon och qväll hålles hästen så mycket som möjligt i rörelse genom åkning, ridning eller linlöpning. Vid sådan behandling förgår svulnaden inom några dagar; hästarne bibehålla sin apetit, äro muntra och deras blod håller sig friskt. Före och efter sjukdomen äro bad nyttiga, men under sjelfva kuren har jag ej låtit dem simma, emedan jag föredrog att hålla huden så varm som möjligt. Såsom preservativ har jag dagligen låtit ingifva åt såväl boskapen som de ännu ej angripna hästarne ett piller. Märkes svulsten först då den redan är stor, eller är djuret nedslaget, utan att någon svulst visat sig, måste dosen blifva i förhållandet till faran större; sålunda kan man i trängande fall, t. ex. när man fruktar en snar död, på en gång gifva 3 piller och göra mellanskofvet — tills nästa dosis ingifves — kortare. Ett vilkor, som ej bör underlåtas, är att straxt raskt motionera hästen. I I. Det enligt hittills vunnen erfarenhet verksammaste botemedlet mot boskapspesten anses i England vara ckloroform. I The Farmers Magazine 1867 M 4 beskrifves behandlingsmetoden dermed samt de sålunda vunna resultaterna på följande sätt: På våren 1866 utgjordes mr Aylmers vackra boskapsbjord af 106 stycken djur af Shorthornrace. I April började boskapspesten att härja inom densamma och det med sådan häftighet, att inom kort endast 44 stycken af den vackra hjorden återstodo. Mr Aylmer underrättade myndigheterna om förhållandet med det tillägg, att han under inga vilkor var benägen att låta nedslagta den dyrbara återstoden, utan att han önskade erhålla tillåtelse att företaga allvarliga experimenter för utrönande af något verksamt medel till sukdomens hämmande. Efter någon tid erhöll mr Aylmer äfven ministeriel tillåtelse dertill, likväl med vilkor att försöken skulle anställas under uppsigt och ledning af veterinärprofessorn mr Simons, sedan han likväl redan på förband, i förväntan på tillåtelse, begynt anställa sina försök samt lyckats rädda flera stycken. Hvarje ko, hos hvilken minsta symptom af sjukdomen varsnades, underkastades omedelbarligen chloroformering. Sedan den åter kommit sig frår domningen foärades den med stark föda, tillrede at mjöl, kokadt med linfrö, hvartill hälldes et dricksglas sprit, blandadt med chloroform i för hållande af 2 uns chloroform på 1 pint (2 342 kub.-tum) sprit. — Chloroformeringen skedde så