så måste man tillstå att bekantskapen är dubbelt angenäm. En promenad uti omgifningarne till sjön Lången samt trakterna deromkring är väl mödan värd, och om ej minnesmärkena å hvarje fläck af denna jord voro så väl kända, skulle mycket kunna om dem ordas; nu må det vara nog att säga, det jordbrukets skötande på ett rationelt sätt utgör det bästa minne, som härifrån kan medtagas, ty det vittnar om en allmoge, som följer med sin tid. På dagordningen står skrifvet framåt, och så åkven nu — ett farväl till vår aktade värd och hans familj och åter upp i kärran till en annan prestgård på en mils asstånd — Skee. För vänner af naturbetraktelser är denna mils väg af stort intresse. Bland de många vackra vyer, hvilka här synas, torde följando få tjena som en liten profbit. Vi hålla in vår trafvare på Näsingeåsens höjdpunkt; till höger ha vi då sjön Prestvattnet, omgifven af fält och skog. Inunder oss utbreder sig Näsingeslätten, en ai de största och bördigaste i heia länet; emellan ett par granbevuxna berg ses en smal blå vattenstrimma, det är en del af sjön Lången, längre bort reser sig majestätiskt ett af länets högsta berg, Björnerödspiken, och långt bort i fjerran, der de ljusblå molnen tyckas famna jorden, se vi höga grönkransade spetsar — det är konturerna af de norska fjellen, som bilda gränslinien på andra sidan. Tiden tillåter dock ej långa uppehåll; ,,brunte måste åter ge sig på språng och från åsen förer oss vägen in uti en skogstrakt med vidsträckta utmarker, der vi påträffa betande boskap. Emellan ett par tutvor vid foten af ett stort klippblock möta tvenne små blonda barn med hvar sin käpp eller stör i handen. Vi helsa och tilltala dem, men de röra sig ej ur fläcken, utan stirra på oss med sina klara blå ögon. Hvad gör ni der barn? fråga vi, då i detsamma en skock får framspringer öfver vägen, följd af de små. ,Hvad heter du? frågar man vidare, och får till svar: Vi ä hulingar, som äro ute och getta (vallhjon som vakta boskapen). Dylika små episoder fingo vi ofta tillfälle att se å vår förd. En sak är karakteristisk för befolkningen i allmänhet här, så vidt jag kunnat finna, och det är, att den vänlighet och höflighet, som visa sig uti abmogens helsningar, då resande helsa och tilltala dem, här ej eger rum, ty man åtnöjer sig med att stanna och gapa. Kanske ligger häruti ett qvarstående drag af den styfsinthet, som alltid utmärkt dessa trakters befolkning. Vi göra ännu ett par besök, ett uti den vackra och för sitt natursköna läge väl bekanta Skee prestgård, der den nyligen aflidne prosten Transeus med faderlig hand en längre tid vårdat församlingen och uträttat mycket godt, och derefter ila vi in till Strömstad. Något egentligt nytt är ju ej att säga om sjelfva staden; den är och förblir sig lik. Med anledning af badterminen hvimlar det at helsosökande från hela riket. Strömstad tyckes alltmer blifva samlingsplatsen för icke ,inbillade sjuka, och vid en promenad i ,Kalfhagen eller å Laholmen ser man de här församlade representanterna af nutidens sjukliga slägte. ,Gåsallen och , Trädgårdsföreninger tyckas tillfölje af sitt aflägsna läge ej vara mycket besökta. Eller måhända badgästerna änna ej äro nog styrkta att företaga en så lång promenad? Hvad vet jag! Några andra nöjen existera ej ännu, än de, som förorsakas af att man tycker sig ,må bättre och badar varmt och kallt eller tvertom, allt efter doktorns föreskrift. Men, som det säges , förberedes åtskilligt; direktion för nöjena skall väljas, musik anskaffas, och de förnumstiga påstå, att dröjsmålet härmed blifver rikligen ersatt genom de stärkta krafterna, hvilka tillkommit under de flydda lugna dagarne Att under sådana förhållanden skildra badlifvet sådant det företedde sig unde de dagar eder resenär vistades i stader är ej gerna möjligt, ty teckningen dera skulle inskränka sig till att omtala, huru herrskaperna gingo och sågo på hvarann och huru här och der kotterier samspråkade och huru några ungherrar ej visste om de skulle våga närma sig den sköns okända c. Detta i parken. Vid sjön åter är et annat och muntrare lif rådande. Der ut spänna några och tjugo farkoster sin: hvita dukar, och ila, fyllda med persone: af alla stånd och åldrar, ut på böljan bli till de många olika öar och ställeni när heten, hvarpå Strömstad är rikare än nå on annan badort på hela vestkusten Samtliga båtarne äro rymliga och nätt in redda samt förda af dugtiga sjömän, til hvilka man utan risk kan förtro sig. ER EE