Article Image
sehär ingehting ef Olle? minärs än Jus etta. Missriktad blidning. I en uti Dag bladet införd uppsats om ,, Greklands fram tid läses blard annat följande: yUHnda Met med grekiska skolverket är att re elstudserna försummas, i följd hvaraf intlstri och lkerbruk vanskötas. Arbetet har ej kommit til heder, men samhällets finansiella nöd skall fram: tvinga den. Till och med de landets produkter som kunde vara af yppersta slag, ALOH olja och vin, äro nästan osäljoch obrukbara genom okunnighet och försumlighet. Äfven vägar och kommunikationer äro af sämsta slag. Landet är rikt på bomull, ull, silke och färgstoffer, som i framtiden kunna bereda stora rikedomar, då hågen väcs för industri och fortskaffningsmedel. Grekland har äfven bränsle och ypperliga vattenfall. Endast sjön Phencos i Arkadien borispiller dagligen millioner i oanvänd vattenkraft. Hästar finnas på sina ställen i tusental utan att användas. Man ser här följderna af en ensidig ideel uppfostran. Landets natur är den ypperstå Och folket det mest intelligenta. Men man har utvidgat ödemarken i stället för att bhesolka henne; man har lupit till städerna och skolorna och stört jemnvigten mellan statens krafter. Städerna och hela landet sakna lngeviörer och industriidkare; man kan i sjelfva hufvydstaden med 50,000 invånare ej få ett ur ellec en lampa lagad, eller någon sak gjord, som fordrar minsta precision. Deremot äro städerna fullproppade med advokater utan mål, med läkare utan praktik, med sysslolösa militärer, med fåfängligt och politiskt folk, som söker lyckan i ministersprängningar, orosanstiftningar och revolutioner. Må grekerna draga till sig skickliga praktiska utländningar och sända ut sina egna söner att lära åkerbruk, industri och yrken, och deras land skall omskapas fortare än något annat, Frågan om juridisk likställighet mellan stad och land har nyligen blifvit upptagen på ett ganska förtjenstfullt och tänkvärdt sätt af en författare i Naumanns tidskrift, med anledning af ett afgifvet förslag till stadga angående de allmänna underdomstolarne på landet. Författaren hemställer nemligen, om det ej vore skäl att i sammanhang med de ifrågasatta förändringarne i häradsrätternas organisation upphäfva städernas rådhusrätter och ställa dessas och landsbygdens invånare under samma lagskipning. Enligt förberörda förslag skulle bäradsrätterna sammanträda en gång i månaden, en i bögsta grad önskvärd och nyttig förändring, när man betänker att nu många och stora trakter endast hafva ett ting om året, medan tre äro det högsta antalet äfven i våra tätast bebygda sandsorter. Ett par af våra minsta städer hafva redan vidtagit åtgärder för att komma under landsrätt, och då mar betänker att de kostnader, med hvilka äfven de mindre af dessa samhällen betala sin värdighet af stad, sällan understiga 10å 12,000 riksdaler, under det stora och folkrika köpingar styra sig sjelfva utan andra pålagor än 4eller 8500 rdr till aflöning af en ordningsman eller ordförande i kommunalnämnden, kan man endast förundra sig, att det gifna exemplet ej vunnit vidare efterföljd i de många mindre städer, som numera, efter näringsfrihetens genomförande, nästan sakna all annan raison detre än besittningen af de s. k. stadsjordarne. Endast i de städer, hvarest till följd af en vidsträcktare affärsrörelse, stundom förekomma invecklade handelstvister, har man velat bibehålla rådhusrätterna, hvilka emel lertid, för att väl uppfylla denna förrättning, torde behöfva en icke så liten reorganisation. Man har beräknat att i de 78 af Sverges 88 städer erfordras en domare för hvar 290:de invånare och hvart 110:de mål eller ärende, samt i de öfriga 10 städerna en domare för hvar 2,400:de person och hvart 228:de mål eller ärende, hvaremot på landsbygden i medeltal en domare anses tillräcklig för 34,000 personer och 1,940 mål eller ärenden. Då förenkling i statens administration och indragning af dess embeten högljudt fordras vid folkmöten och i pressen, kan det väl löna mödan att tillse, om ej samma slags förenkling med deraf följande besparingar skulle kunna åvägabringas i flertalet af våra städer. (S. P.) 27.477—,kk?

14 juli 1869, sida 3

Thumbnail