Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 2

Det är dock icke sannolikt, att denna taktik skall lyckas. Man torde påminna sig att en deputation af 7 medlemmar, som genast satt sig i förbindelse med Jules Simon, ankommit till Paris, medförande en mängd för regeringen komprometterande aktstycken angående deputeranden Durands val. Äfven från Rheims har en deputation inträffat i liknande afsigt. Då hertigen af Mouchy underskref den venstra centerns program, säges han hafva yttrat: ,Jag är en Noailles. Det finnes i min familj minnen, hvilka ålägga mig förpligtelser; jag har med otålighetet väntat ett tillfälle att deltaga i en liberal akt. Detta tillfälle har inträffat, och jag har fattat det. Mouchy anspelade härvid på den roll, som en Noailles spelade under den märkvärdiga natten till den 4 Augusti. ENGLAND. Förslaget om inköp för statens räkning af de olika telegraflinierna är till sina hufvuddrag nu saststäldt. I underhusets möte den 6 dennes framlade generalpostmästaren, markisen af Hartington, flera resolutioner till antagande, hvilka skulle bilda basis för den nämnda lagen. Den erforderliga totalsumman för inköpet uppgafs till 7,750,000 pund sterling. Telegrafportot skulle bli uniformt öfver hela landet samt 1 sh. för 20 ord. De resolutioner, i hvilka dessa förslager innehöllos, blefvo utan några särdeles invändningar af underhuset antagna. Öfverhuset slutade den 6 dennes förhandlingarna om utskottsbetänkandet angående den irländska kyrkofrågan, sedan ett amendement af lord Cairns — beträffande uppskjutandet af bestämmelserna för användningen af öfverskotten utaf kyrkans förmögenhet — med 160 röster mot 90 gått igenom och alla öfriga paragrafer oförändradt blifvit antagna. Ungefär samtidigt med, att ministern för de irländska angelägenheterna hade i underhuset att besvara en interpellation öfver blodiga uppträden i Portadown, utbröt i Cork en ny gatstrid. Då polisen nemligen der ville göra ett slut på en temligen obetydlig orolighet, blef den anfallen och måste till sitt försvar begagna bajonetterna. Följden har naturligtvis blifvit en mängd nya häktningar. Kommunalrådet i den oroliga staden har enhälligt förnyat beslutet att hos regeringen fordra de häktade feniernas frigifvande, och ett stort folkmöte var till i går utsatt för att gifva regeringen ett misstroendevotum. ITALIEN. I Genua är en process inledd mot exhertigen af Modena af de politiska fångar, som han år 1859 släpade med sig till Österrike och först långt efteråt frigaf; de fordra nu ersättning för den behandling, de måst lida. Samtidigt har en domstol i Neapel — mot regeringsadvokatens yrkanden — afslagit den afsatta dynastiens kraf på de på sin tid af Garibaldi indragna kronogodsen. Tre offentliga möten ha redan varit hållna om de med tobaksfrågan förbundna skandalerna, och hufvudbevisningen är ännu alltjemt det bref från Brenna, hvilket rätt ingenting bevisar. Undersökningen om attentatet mot Lobbia har ännu icke ledt till någon upplysning. Regeringen är högst angelägen om att komma till klarhet i denna skamliga sak, hvarföre generalprokuratorn måst taga den om hand. SPANIEN. Den af general Prim bildade ministeren är åter i full upplösning. Den enighet, som enligt ett telegram af den 30 Juni skulle vara uppnådd mellan regeringens medlemmar, har alltså varit af mycket kort varaktighet. General Prim lärer efter oenigheten med finansministern Figuerola hafva gjort förnyade försök att vinna det demokratiska partiet för sig, enär hans kabinett eljest skulle sakna det nödiga understödet i cortes. I en korrespondens från Madrid af den 4 dennes berättas, att progressisternas försök att närmas sig venstern strandat, men att Prim likväl hoppades kunna åstadkomma en varaktig ministre genom att upptaga några demokratiska elementer. En ny kris blef emellertid framkallad derigenom att justitieministern Herrera begärde sitt afsked på grund af oenighet med sina kolleger. Prim föreslog nu att utnämna Zorilla till justitieminister, Martos till minister för de offentliga arbetena och Becerra till kolonialminister. Denna lösning syntes tillfredsställa alla partier, men glädjen räckte endast 24 timmar. Enligt ett telegram från Madrid af den 6 dennes skulle oenighet i kabinettet hafva ledt till, att alla ministrarne begärt afsked. Man ansåg troligt, att Rivero skulle bilda det nya kabinettet. Denne man har genom klokhet och moderation vunnit stort anseende och inflytande både i och utom cortes. Om Rivero verk