Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 2

Jernxägen, än jag ännu en gång tar min tillflykt till sömnen. VI Kap. Bragt i hamn. Det var helt sent på ettermiddagen, och min trötthet hade nästan öfvergått till känslolöshet, då jag, vid en blick på tidtabellen, upptäckte att det blott var en station till Meursault. Att taga upp min fickspegel och försöka släta mitt oordnade hår — samla ihop mina kringströdde effekter i nattsäcken — lägga ihop min resfilt och få allting i ordning, gaf mig tillräcklig sysselsättning tills det ögonblick, då tåget stannade vid Beaune, och konduktören stack in hufvudet, frågande om det fanns någon passagerare till Meursault. — Jag skall till Meursault! sade jag hastigt. Han betraktade mig med ett slags maklig nyfikenhet, gäspade, vände på biljetten två eller tre gånger och sade: — Ah, madame skall till Meursault! Bien. Jag skall säga till lokomotivföraren, att han stannar der. — Stanna ni inte alltid der? sade jag. — Finns det inte en station, som heter så? Konduktören höjde på axlarne. — Madame hade fullkomligt rätt. Det var en station; men, mon Dieu! ingen brukade någonsin stiga af der, utom på torgdagar. Det var ett sådant undangömdt litet ställe. Men han bad madame om förlåtelse. Kanske madame var född i Meursault? Huruvida detta var ämnadt som en indirekt kompliment för mitt jemmerliga franska uttal, kan jag icke säga; men jag