Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 1

Article Image
2 — man velat vara med om allt, bokstaflige ej kunnat få tid att äta, isynnerhet so besäken på utställningen billigtvis kunn: göra anspråk på den irån måten och fö, Handlingar öfverblifna tiden. Jag skalir emellertid gå kronolögiskt tillväga ot upptaga tråden der jag sednast lemnac en. Det var vid den mindre öppningshögtic ligheten i utställningslokaleh, med hvilke var förenad utdelningen af premier få alla utställningsföremälen, undantagande såjur och trädgärdsalster? Oaktadt ma sden dagen haft tvenne öppningshögtidlif heter beh en diskussion; var man doc sicke belåten härmed, utan hade dessutor till middagen utsatt ett föredrag af ord föranden för prisdomrarne för redskape och maskiner; statsrådet Hummel, direk tör för den polytekniska läroanstalten, sta tens högsta tekniska institution. Det va närmast ett upprepande af, hvilka föremå som blifvit prisbelönta, och ett kort om nämnande ef deras egendomliga egenska per. Icke heller på efteriniddagon had de stackars landtbrukarne ro. Jag vill ni iske tals om; att dagordningen uttryckli gen bestämde, att det skulle vara tabl dihöte på en af hufvudstadens största re staurationer, och att många af dem, son äro ined om allt; väl Heller icke våga försumma detta; af fruktan för; att d skulle gå miste om eh af utställningen märkvärdigheter; men dagen slutade mer ett maskinprof, som företogs med någr: skördemaskiner utanför staden. Det skull man emellertid ha låtit bli; ty detta prof likasom de sednare anställda maskinprof ven, ha alla utfallit mycket ofördelaktig samt i hög grad bidragit till att missre kommendera de maskiner, med hvilka för söken anställdes: Derefter hade landtbru karne ändtligen fritt och kunde tillbrings aftonen hvar de ville, hvaraf de också be gagnade sig i stor utsträckning, i det samt liga förlustelseställen voro fulla af besö kande. Det blef morgon och det blef af ton — det var den första utställnings dagen: . Onsdagen öppnades med ett maskinpro och ett föredrag af direktören för Landbohöiskolen, men för öfrigt voro medlemmarne i tillfälle att sjelfva disponera öfver sin tid hur de ville. Hufvudstaden hade med gästfrihet öppnat sina stora och rika samlingar för dem, och i de olika museernas salar, i den botaniska trädgården 0. s. v. vandrade stora massor, för att beundra de skatter, som finnas här. En stor del egnade dock denna dag åt utställningen, men på förmiddagen kl. inemot 12 försiggick en stor utvandring såväl härifrån som från alla de andra ställen, der landtbrukarne uppehöllo sig. Det, som lockade dem i denna ovanliga grad, var det kraftprof för äldre hingstar, som skulle hållas på ett af stadens fält. Spårvagnar, som förde dit ut, voro i ett nu fullsatta, och ehuru en talrik mängd droskor sökte afhjelpa det ytterligare behofvet, var dock deras antal icke det mindsta, som tillfots begåfvo sig ut. På platsen var upprest en ofantlig läktare om 450 alnars längd, men oaktadt densamma var tätt besatt, förslog den dock icke på långt när till den oerhörda mängd menniskor, som samlat sig här. Konungen och kronprinsen, hvilka gjort ett besök på utställningen, öfvervoro jemte prinsessan Tuyra och prins Waldemar kraftprofvet. Vid detta, som närmast skulle vägleda prisdomrarne denna afdelning, var en viss tid utsatt, nom hvilken hingstarne med en bestämd vigt på vagnen skulle tillryggalägga en bestämd sträcka, och de, som ej voro i stånd härtill, blefvo uteslutna vid premieutdelningen. Den del af profvet, som omattades med det största intresset, var lock ett ridprof för hästarne i traf. En ar A. Branth från Klarupgaard tillhörig näst, ,Visir, trafvade . dansk mil vå mindre än en fjerdedels timma, under tt ofantligt jubel från publikens sida, som syntes ha öfverfört hela intresset från kappöpningarne med ränta och ränta på änta på kraftprofvet. På aftonen firade det kungliga landtushållningssällskapet sin hundraärsfest nedelst en stor och elegant sestmåltid. Största delen af pressen har förbigått lenna med tystnad, oaktadt den i många sänscenden, bland annat med afseende på alens praktfulla dekorering, nog varit färd att omtalas. Man hade emellertid inderlåtit att sända pressens representaner inträdeskort till festen, och detta, i örening med den ringa hänsyn, man visat sressen under hela landtbruksmötet, oakadt tidningarne hast en väsentlig del i len storartade anslutningen till detsamma, örmådde flera af redaktionerna att genensamt fatta ifrågavarande beslut. I sammanhang härmed kan jag ej unerlåta att omtala en liten referent-striker, I om egde rum redan på landtbruksmötets örsta dag. Reserenttribunen i solkethingsalen är anbragt midtemot talarestolen. Jå det första föredraget skulle hållas, medelbart efter öppningshögtidligheten, af föreläsaren en vink, och ett par ofantga ramar, som stodo i närheten, blefvo kjutna framför referenttribunen samt beängda med ett stort lärft, på hvilket åtkilliga teckningar voro uppklistrade. De tackars referenterna, hvilka man derige

12 juli 1869, sida 1

Thumbnail