De sidste tiders Forholde maa siges at have ve ret serdeles gunstige for vore Skoveiere, idet de mange nye Sauges Opförelse og den stadige Udvidelse af de seldre iser i Strömmen og Fredrikstad Distrikt har fremkaldt en sterk Konkurrance blandt Kjöberne. Det Overtag, som alle solide Skoveiere herved ganske vist har faat, burde nu benyttes med Maadehold, idet det maa erindres, at det er i Skoveiernes egen Intresse, at Treelasthandlerne har en moderat Fortjeneste. De Priser, som hidtil har veret betalt for Smaatömmer, kan vistnok alene give Overskud elier nogenlunde lönne sig ved den bedre Udnytning og videre Forzedling af Lasten, som nu finder Sted mod tidligere. En stor Del, som för henlaa vid Saugen som verdelöst Affald — paa maange Steder til stor Gene for Bruget — opskjeres nu til Export som Stav, Listeverk, Lattes o. s. v. Udsigterne i Udlandet er alt andet end loyende, vg för de politiske Forhold i Europa har fundet en varig Ordning, kan man vel heller ikke gjöre sig Haab om nogen större Forbedring i Trelastkonjunkturerne. Londons Marked, der har en saa vesentlig Indflydelse paa vor Trelasthandel, er overtyldt, och de senest betalte Priser for norsk Last slettere end det kan erindres paa mange Aar. Beholdningen i de offentlige Dokker i London alene af Bord, hovedsagelig hövlede, som nu spiller en saa betydelig Rolle i Norges Udförsel, var den 1:ste Juni d. A. 2,259,000 Stykker mod 1290:000 Stykker i 1868 og 1,092,000 Stykker i (ME Det lyckliga fullbordandet at telegrafkabeln mellan Skottland och Norge, sedan idöen derom framställts för öfver 12 år sedan, hälsas med stolthet och glädje, och den omedelbara nyttan af densamma för de förenade rikena är iögonfallande för enhvar. Ett litet förbittradt parti, med trälastexportören Ebbell i spetsen, förer emellertid för -närvarande en hårdnackad strid mot kabelaktiebolagets direktion, med konsul Heftye i spetsen, rörande kabelns öfverlemnande till det stora nordiska telegrafbolaget, och hr Ebbell har i anledning häraf på eget förlag utgifvit ett stort verk i qvartformat med kartor och bilagor, försedt med titeln: ,, Kabelsakens historia. Striden har antagit så kolossala dimensioner samt gifvit anledning till så talrika och invecklade förklaringar från båda sidor, att man jemför den med den slesvigholsteinska frågan, i hvars mysterier ab initio, som bekant, endast få af Europas grundligaste historici satt sig in. Den stora allmänheten utanför de tvistande parterna lutar nu nästan odeladt åt direktionens sida, sedan kabeln verkligen blifvit ett fullbordadt faktum, medan motpartiet förut bibringat många den tro, att det danska bolaget, med etatsrådet Tietgens i spetsen, ville tillvända sig vår i London färdiga kabel, hvilken det blef för sent att nedlägga förliden höst, utlägga denna i Östersjön (hvilket sistnämnda nu verkligen skett) samt derefter maniera sina kort så, att vi allsingen kabel skulle få öfver Nordsjön, emedan en sådan derefter blefve öfverflödig genom Jutlandskablarne. Den man, som genom sin ihärdighet och sin kredit föranledt, att kabeln kommit till stånd, är onekligen konsul Heftye, och huruvida den färdiga kabeln förvaltas af ett danskt eller ett norskt bolag, synes för den stora allmänheten vara en temligen likgiltig sak. Behålla vi vår kabel, så blir den endast att betrakta såsom en obetydlig, isolerad del, hvilken kommer att verka ensam, medan vi genom att öfverlemna den åt ett stort bolag med verldsintressen inlemma den direkte i de redan existerande telegrafförbindelserna med Amerika och Asien, i hvilkas verksamhet vi efterhand komma att få andel. Och betraktar man kabelsaken uteslutande som en affär, i hvilken man tagit aktier för att förtjena penningar, så har det för aktieegarne varit en alldeles lysande affär, då de för inbetalda 45 specier pr aktie nu af en härvarande dansk bankir erbjudas 71 specier. värr fortsara eldsvådorna i staden. Det påfallande faktum, att det under de sednaste åren varit 4 å 5 månader mellan hvarje sådan, och att vi nu sedan några veckor allarmeras understundom 2 gånger om dagen af brandsignalerna, låter icke bortresonnera sig, och ofta uttalas öppet i tidningarne, att vi sannolikt ha mordbrännare bland oss. I de flesta fall har elden uppkommit på vindar, hvilkas dörrar stått öppna. Höslåttern är börjad och lemnar på hela ostlandet rik skörd. Från vestlandet klagas öfver, att kalla nordliga vindar och mycket regn satt årsväxten tillbaka, men värme kan ännu reparera detta.