Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1869, sida 2

lir ovilkorligen följden, derest man åter ill från norsk sida forcera denna sak. Öresundsposten har blifvit mycket ko ungsk, såsom man kan tycka af följande carakteristiska förklaring: Då Handelstidningen frågar, hvarför hr Borg e kläder sig ansvarigheten för Oresundsposten, lig ser svaret i det föregående. Det är en privatsak om hvarken rörer Hand.-Tid:n eller någon annar itanför Öresundsposten stående. Men i förtroend ilja vi säga Handelstidningen, att saken är blot n tidsfråga. Hr Borg har redan för flera år se lan, af motiver, som han endast är skyldig sit get samvete att redogöra för, beslutat att hai kall blifva ansvarig för Öresundsposten så snar konungen föregår med sitt höga exempel och bli insvarig för sina handlingar, så att äfven hai san ställas till rätta och dömas för hvad han gö ch säger. Hr Borg anser det som en god un lersåtes pligt att i detta fall icke taga steget för konungen, och skall finna det lika mycket ärofull om nöjsamt att möjligen en gång i framtiden ft ölja ett så högt mönster, hvaråt säkert ingen in terligare än vår gamle vän i Göteborg skal röjda sig. Samma Öresundspost fortfar att häfda såsom det heter, den fattiges rätt att ut zixva en tidning. Öresunåsposten vill e örstå, att ingen menniska förmenar sjelfvDalhammar att utgifva vore det än så nånga tidningar. Men då skall han vara len verllige edyifraren, icke en fattig syndabock åt hr Hagström, eller Ödman, wilka härmed köpa sig strafflöshet för sina egna handlingar. Allt detta vill Öresundsposten ej begripa nen för denna oförmåga förutsätta vi dock nga dåliga bevekelsegrunder, såsom Öre undsposten behagat göra gentemot dem nyilka påyrka det nuvarande rättslöshets illståndets upphörande. Desse män äro, enligt Öresundspostene intagande, endast legohjon åt penninge nännen hos hvilka de tå bedja om an stånd för sina skulder. Och hos sådans skuldsatta stackare kan väl ingen sjelf tändighet finnas, antager Ö.-P., som här esonnerar såsom en äkta penningdryg patron. Dessa utgjutelser, lika löjliga son imkliga, må stå för Ö.-P:s räkning. V ippleta hos honom inga likartade svag. eter af moralisk natur, ty vi äro fortfa ande förvissade, att det är i hufvude svagheten ligger, men icke i karakteren nuru mycket än Ö.-P. arbetar att taga os: ir denna föreställning.