Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1869, sida 1

öppnade jag fönstret och såg ut. Det var en vacker afton, och trottoiren var uppfylld af fotgängare. Till höger Temple Bar, till venster den spöklika konturen af St. Pauls. Jag betraktade den lifliga rörelsen tills mina ögon och mitt hufvud värkte, och den kalla nattluften varnade mig att stänga fönstret. Derpå gick jag till sängs och drömde oroligt tills morgonen inbröt. Följande dagen, ungefär vid middagstiden, var jag åter på väg. Jag kände mig mindre nervös och förvirrad nu och njöt ganska mycket af färden från London till Folkestone. Denna intagande trakts rikedom, så olik den kala norden, förtjuste mig öfver måttan. De sällsamma gamla landtgårdarne, de odlade sluttningarne och gröna, leende dalarne, de mossbevuxna ladorna och rika fruktträdgårdarne, fyllde mitt sinne med bilder af enkel trefnad och behag, som endast skingrades till slut genom en skymt af den fjerran blå oceanen; en enslig fyrbåk och en flåsande ångbåt i hamnen nedanför. ÅÄnnu några minuter, och jag är på hafvet — detta haf, om hvilket jag drömt och läst så ofta i den gamla tiden! Det är mycket behagligt, lugnt och blått och krusadt af en mild bris, så sjelfsvåldig och öm som ett lekfullt barns kyssar. En försvinnande dimma utvisar riktningen af franska kusten; solen skiner öfver den blåa rymden i skiftande linier af grönt och ambra; och en ståtlig brigg, med alla segel tillsatta, glider långsamt förbi midt i kanalen. Och så förlider dagen, som om all denna nyhet och skönhet blott vore ett passerande panorama, och jag en sysslolös åskå