Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1869, sida 1

UTRIKES. . FRANKRIKE. ;äffären Durand, för hvilken vi i gå redogjorde, här synbarligen väckt ett ofant ligt uppseende, och Jules Simons tal i lag stiftande församlingens möte den 2 och dennes gjort det djupaste intryck. De val, hvarmed vi na sysselsätta oss, -— s slutade Simon sitt tal — ir för denn gång det första vi haft att brännmärk. som ett val, gjordt under påtryckninge! at bestickningar och afskyvärda hotelser som skola blifva en evig skam för vår land; emedan de icke genast ådrogo si; laga näpst. Frankrike skall nu bevittna om I tillåten, att på dessa bänkar sätts sig personer, hvilka borde ställas infö korrektionspolisen och fråndömas sine inedborgerliga rättigheter. Godkännen 1 hr Durands val, så hafven I underkänt alla de andra och brutit stafvon öfver allmänna rösträtten. Den rättmätiga harm, som glödde i denhö annars så lugne och grannlage talares ord, hindrade icke, att lagstiftande församlingen hörde hans ganskä långa tal till slut. I den föregående lagstiftande församlingen skulle hans röst blifvit qväfd under majoritetens oväsen och protester. Äfven nu gjordes af några enskilda ledamöter å yttersta högern försök att aibryta honom, men kammaren nedtystade dessa försök. Redan detta är betecknande för den förändrade ställningen. Till vår redogörelse i går för det angrepp en medlein af cenfern, Estancelin, riktade mot sjelfve kammarpresidenten Selmeiders val, böra vi tillägga, att Estancelin från början iritög hr Schneider från all delaktighet i valintrigerna, förklarande, att den allmänna aktning hr S. åtnjuter hade varit alldeles tillräcklig att betrygga hans val. Ängreppet var uteslutande riktadt mot det sätt, hvarpå kaldistriktets embetsmän bade ansett sig böra befrämja hans intresse såsom officiel kandidat: Och de upplysningar Estancelin i det hänseendet lemnade voro otvifvelaktigt af den art, att de måste bidraga att befästa det omköme, som man just från den konservativa sidan fått höra i dessa dagar: Kejsaren måste tillintetgöra de officiella kundidaturerna; annars tlllintethöra dessa kejsardömet. Till de mänga städer, hvilkas stadsfullmäktige tagit afsked i massa, kommer nu ifven Beaucaire i depart. Gard. Åtgärden nnebär en protest mot prefekten, som till borgmästare i staden utnämnt en person, som, då han sökte en plats som stadsfullmäktig, blef af de röstberättigade innevänarne underkänd. Att han, det oaktadt,