Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1869, sida 1

Article Image
AAAAAA — ej angelägenheter, ty svårligen skulle någon kunna stå att finna, som med samma förmåga förstår att reda ariadnetråden i de . labyrintiska förbundsgöromålen. Delbriick -var, innan han kallades till sin nuvarande 3 post, afdelningsdirektör i handelministeriet, -Nan ser på honom, att han i den preusIsiska förvaltningen tjenat med från början och dervid liksom amalgamerat sin geigna teoretiska bildning med ett eminent 1 I praktiskt väsende. Delbrick har intet lyssande yttre, och vid ett ytligt betraktande vI skulle man svårligen taga honom för en man af betydelse. Men vid ett uppmärksamt och längre aktgifvande finner man hos honom vissa tecken till ett skarpt utprägladt, grundligt väsende. Han är liten till gestalt, och hela hans uppträdande shar något kälkborgerligt, för att icke säga plebejiskt. Härtill passar hufvudets form, som är temligen plump. Hans anletsdrag skunde vara finare för den ande, för hviksken de tjena såsom mask. Han tål intet skäggsträ i ansigtet — allt är glattrakadt, shvilket ger honom ett subalternt utseende. Men en väldig, bred panna, omgifven utaf en ram af tunnt, illa vårdadt rödaktigt hår, framträder öppet och bestämdt i verlden, och under densamma framblixtrar ett genomträngande, klart och lugnt blickande ögonpar. Kring munnen draga sig några veck, hvilka antyda, att han uppfattar lifvet, privatlifvet, i Epikurs anda. Så se vi honom framför oss vid riksdagen; 1 spetsen för ett antal förbundskommissa. rier. Han följer synbarligen med stor uppmärksamhet hvarje ord, som yttras från talaretribunen, Emellanåt reser han sig, för att meddela den ene eller andre kommissarien instruktioner, Då visar sig en oväntad elasticitet i hans rörelser; hans gester, med hvilka han beledsagar sina instruktioner, äro tecken till klarhet och bestämdhet. I rättan tid ingriper han sjelf uti debatten; han tager temligen ofta ordet, och den kraftiga, säkra tonen i hans röst framtränger till sessionssalens aflägsnaste vrå. Hans tal äro korta och bestämda; de innehålla intet, som ej hör till saken. Medan Bismarck tycker om att såsom talare gå på bredden, att uppställa en mängd intressanta synpunkter och att, följande än ett romantiskt, än ott ironiskt drag, ofta sväfva utåt, framstår hans alter egos tal såsom en rak linie, och med fast blick går han lös rakt på sitt mål. Man skall fördenskull måhända hos Del. brick sakna stoffet till en stor talare, men i stället väcker en annan egenskap hos denne man förvåning. Hans minne omfattar nemligen en oöfverskådlig skatt af kunskaper; han är ett lefvande kompendium a statsvetenskaperna, af statistiken, af lagkunnigheten etc. ete Med alla förhållanden i hans verkningskrets är han på det noggrannaste förtrogen, alla grenar inom förvaltningen äro honom i de mindsta detaljer bekanta, och förbundskommissarierna, dessa specialkumnige män, ha bredvid honom intet annat att göra än att tiga. Slagfärdig i högsta grad, blir det honom lätt att med framgång bemöta hvarje angrepp från talaretribunen, och ve den deputerade, som tror sig bättre underrättad än han — han affärdar horom med de ypperligaste lärdomarDenna parlamentariska sysselsättning är emellertid endast den ringare delen af hans verksamhet. Den mera betydande delen rör sig, om det tillåtes mig att begagna en jemförelse, bakom kulisserna af våra förbundsinstitutioner. Törbundskanslersembetet är en inrättning alldeles ensam i sitt slag; det måste, utan historiskt schema, skapas liksom af intet, Här visade sig Delbräck som organisatör. Han gick till verket utan, fördomar, derför lyckades det honom att vinna goda krafter för embetet, och han tog dem ur alla politiska partier. Så t. ex. gör inkallandet af d:r Michaöli — en liberal af renaste vatten, men en auktoritet i nationalekonomiska saker — hans skarpsynthet all heder. Orantliga äro de affärssvårigheter, med hvilka den högsta förbundsmyndigheten alltjemt har att kämpa och hyilka hvila på presidenten Delbriick. Jag erinrar blott om de politiska motsatser, i hvilka enstaka förbundsregeringar, i enlighet med sina antecedentia, röra sig och hvilka i FESTENS

8 juli 1869, sida 1

Thumbnail