Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1869, sida 1

— Låtom oss medgifsva allt detta, sade han vresigt. — Låtom oss medgifva, att ni bär ett ogenomträngligt pansar, och att er föresats (för argumentets skull) är förnuftig, så har ni likväl icke bevisat er skicklighet. Åter säger jag, hvad duger ni till? — Jag kan sy — jag kan skrifva — jag räknar bra — jag kan franska och tyska — jag kan engelska historien och Murrays grammatika utantill — jag har läst mycket — tänkt något — uppfostrat mig sjelf för pligterna hos en lärarinna, hushållerska eller sällskapsdam. Jag tror att jag ,duger till hvilkendera som helst af dessa tre anställningar. Den gode doktorn suckade, satte sig ned, steg åter upp, fattade båda mina händer och sade: — Gartha, lef tillsammans med mig! Jag blef så öfverraskad, att jag ej kunde svara ett ord. — Jag hyser samma känslor för er, fortsatte han, — som om ni vore min egen dotter, och jag har gjort det sedan första ögonblicket jag såg er. Jag är en gammal man, Gartha, och jag vet att jag har många fel; men jag skall blifva den sannaste vän och den ömmaste fader för er. Jag är icke rik — jag har aldrig försökt att blifva rik — men jag står mig godt, och jag skall testamentera er allt hvad jag eger. Hör på — uppgiif ert förslag och blif mitt barn och min hjelp och min glädje tills jag dör! Tårarne stego mig i ögonen, och jag lutade min panna mot den kalla spiselkappan. Striden mölian tacksamhet och