Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1869, sida 2

af papper; och då han såg mig, samlade han ihop dem i en hög med begge händerna och vände sig emot mig som en tiger. Åh! han var förskräcklig då han var vredgad. Doktorn tog ett ljus och följde mig upputan att säga ett ord. Vi flyttade den stora kistan fram på golfvet och försökte den ene nyckeln efter den andre, till dess vi genomgått alla de gamia rostiga knipporna, men funno ingen som passade. Det var en besynnerlig lås, formad som bokstafven Z, och erfordrande en ovanligt liten nyckel i jemförelse med kistans storlek. Sedan försökte vi att bryta upp låset, men förgäfves — och då erinrade sig Janet hafva sett en nyckel i min faders plånbok. Att hemta plånboken, söka upp nyckeln, försöka den i låset och triumferande slå upp kistan, var ett ögonblicks verk. Jag blef kall och höll andan, och d:r Bryants hand darrade, som om han varit sjuk. Min faders bästa kläder, ordentligt hoplagda, lågo öfverst; derefter kommo några rakknifstodraler, en mängd gammalt linne och ett par antikt inlagda pistoler, sedan en liten skinnpåse, innehållande penningar, hvilken jag kastade åt sidan, utan att undersöka den, och slutligen ett fyrkantigt paket, insvept i en gammal urblekt silkesnäsduk. Doktor Bryant lade sin hand på paketet. — Det är fullt af papper, hviskade han och öppnade det på golfvet. Jag skall aldrig glömma detta ögonblicks oro — ej heller den revolution af känslor, som åtföljde det. En bundt gul