Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1869, sida 2

tt gifva näring åt fåfängligheten eller bevämligheten, eller har till hufvudsakligt yfte, att bereda angenäma platser åt vissa lys nera gynnade samhällsklasser. h — — rä T, ; ; de Under rubriken ,,Ekonomiskt, läses ilna Stockholmsposten följande anmärknings-yå ärda uppsats: . ,För handen varande omständigheter föranleda ge ss att taga i betraktande huruledes, sedan ränme an frigafs, dennas ståndpunkt beror af tillg ge ch efterfrågan på ledigt penningkapital; och sc ta ankväsendet utvecklat sig, huruledes de rör ar nedel, som man vanligen benämner med det kolfö ektiva ordet penningar och som utgöras af mynt, lig danksedlar, post-remissvexlar, uppoch afskrif-se lngsvexlar och kreditivvexlar, till totalbeloppet at bestämmas af rörelsens behof. m Mot slutet af nästlidne Maj månad var penningmarknaden ganska knapp, ty tillgången motsvarale icke efterfrågan. Sedan dess har en ej obetyd-, ig export egt rum och derigenom hafva exportöa rerna erhållit betalning för sina afskeppade varor (5 och denna tillgång har ökat tillgången på penningkapital härstädes, hvarigenom diskontering a! vexlar och belåning af säkerheter blifvit lättare, utan att likväl tillvexten uti penningkapitalet ännu kunnat nedtryeka, under 512 procent, de allmännast gällande diskontosatserna. Hvad som derjemte i någon mån medverkat till en ledigare penningställning är den vanliga midsommarstiltjen inom handelsaffärerna. Oaktadt lättare kommunikationer har man ännu icke kommit sig för med att, för besparandet af ränta, reqvirera smärre partier varor i mån af behof. Man fyller förråderna på försommaren och sedan detta är gjordt, synes man nästan fri från dylik omtanka ända till hösten. Många uppskjuta intill dess stegrade frakter och assuranser märkbart fördyra förskrifna varor. Det är emellertid lyckligt, att man ännu icke känt olägenheterna af detta förfaringssätt i så hög grad att man blifvit betänkt på några förändringar. Säkert är likväl, att de, som först börja begagna ett mera lämpligt system, derpå komma att skörda fördelar framför sina trögare medtäflare. Den tillgång för penningmarknaden, som uppkommit genom trävaruskeppningen, har i år varit särdeles betydlig och vi törmoda att ungefär hälften af årets trävaruexport ännu återstår. Kommer sedan en god skörd, på hvilket man ännu hoppas, hafva vi ingenting öfrigt att önska, utan kunna motse en jemn och lugn penningmarknad, desto heldre som de krigsrykten, hvilka tid efter annan agiterat utlandets största penningmarknader, numera ej synas vinna någon uppmärksamhet. Under allt detta synes riksbanken ej utan ansträngningar hafva lyckats hålla sin kassa uppe. Densamma står nu vid endast tolf millioner riksdaler. Riksbanken har begränsgat sin lånerörelse och hrr fullmagtige hafva försigtigt. tid efter annan, nedsatt korta vexelkursen på Hamburg. Icke desto mindre gå riksbankens sedlar in, och skulle man på gamla viset endast låta gå och antaga, att vändpunkten uti inströmningen väl någongång sker och man ingenting annat har att göra än att afvakta densamma, så kunde man få se någonting rätt oväutadt eller att riksbankens sedelstock nedgick till en hittills ej anad siffra. Ingen olycka dehöfde derföre inträffa, ty landet blir numera icke lutan rörelsemedel, emedan uppoch afskrifningsvexlar till betydlig del kunna fylla behofvet och dessutom beloppet af de enskilda bankernas sedsar, om allmänna rörelsen det kräfver, kan ökas, men det är just denna omständighet, åt hvilken — nu torde böra lemna förtjent uppmärksamhet. vi våga en gissning att, när bankernas uppgilter för andra qvartalet blifva kända och offentliglgjorda, det skall visa sig, att riksbankens utelöpande banksedlar minskas i större proportion än de enskilda bankernas. Inträffar detta under ett sommarqvartal, kan man deraf draga den slutsats, att minskning af riksbankens utelöpande banksedlar icke så hastigt och så direkt bidrager att hålla riksbankens kassa vid makt, och detta emedan andra sedelutgifvande banker äro befriade från skyldigheten att invexla sina banksedlar med mynt. pet förefaller nästan som en saga, att då vid riksdagen en framställning, i syftning att ålägga de senskilda bankerna, att med riksbanken dela kostnaden och omtankan att förse landet med mynt, gjordes, och ehura alla tänkande äro ense derom, att vår, om vi så få uttrycka oss, metalliska basis, är alldeles för liten, så föll denna tråga icke desto mindre emot första kammarens bifall genom andra kammareus afslag. Det befarades, att de enskilda pvankerna icke skulle kunna anskaffa metallisk valuta från något annat håll än riksbanken och att således ingenting skulle vinnas på förändringen. Men det är bevisadt, att denna förutsättning är felaktig, emedan metallisk valuta i många fall fördelaktigare kan erhållas mot vexlar i utländskt , mynt, som representera från Sverge exporterade ,väror. Forttara bankofullmäktige, att med riksbanken till buds stående medel nedsätta kursen på kort Hamburgerbanko, kommer nog den dag, då I jemväl enskilde finna sin fördel vid att låta hitt föra ädla metaller. Det är sannt, att beskaffenheten af vårt nuvarande mynt ökar svårigheterna för riksbanken att tillhandahälla kort Hamburgerbanko såsom lämpligt invexlingsmedel af egna I panksedlar i stället för mynt. Men man får icke 1. fasta sig vid någon minskning i årets bankovinst, elty det är och blir en vinst för landet, att vårt eget mynt kommer till sitt fulla värde, hvilket det icke under åratal åtnjutit. Nu frågar man, hvi el ken är den kurs på Hamburg, som atklipper mö a ligheten för den enskilde spekulanten att exportera -svenskt mynt och deremot sjelf trassera korta vex lar. Den siffran kan sannolikt icke falla unde 133 rdr pr 100 Hamburger banko mark: ty 132 -rur 17 öre är parikurs, och transport och andr: r kortnader uppgå nog till S3 öre. Men denna rö it relsegren är. en småsak i jemförelse med en annar sara, som icke får lemnas opåaktad. Det upp kommer understundom en sådan efterfrågan eite adla metaller att bankinrättningar med stora kost nader skaffa sig guld och silfver nästan till hva h pris som helst. Frankrikes bank, som nu har så dant öfverflöd af guld, har ofta utgifvit millione i omkostnader blott för att stärka sin kassa. De 8-sär då icke fråga om att förtjena på det ena elle gt andra betalningssättet. Man måste stärka sin kass n, och det går inom bankväsendet framför allt anna Om nu en så beskaffad stark efterfråga nu ppkom to mer i utlandet, är det klart, att Sverge derat skal Allida mer i samma förhållande, som vi hafva e ar I inga metallisk kassa i landet, äfven sammanräk — — — ——