Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1869, sida 2

A —————7— svår att blidza. — Det kunde ha sparat. er något besvär. Jag kände svagheterna i hennes lynne; och förblef tyst. D:r Bryant fortfor: — Kom, kom, sade han bevekande, — och säg oss, som ett godt barn, ällt hvad ni vet! Ni var ej tillstädes, då vi kommo in, och vi glömde att fråga er. Det var alltihop. — Kanske det lilla jag vet inte är till stor nytta, när allt kommer omkring, sade Janet något mildare. — Godt, vi skola se till. — Jag förmodar ni genomsökt skåpet? — Ja, ja. Skåpet och byrån och skänken och hvarje ställe vi kunnat tänka på, mistress Janet, svarade doktorn, något otåligt. — Der finnes ingenting i något af dem — ingenting annat än skräp. — Eh, eh, sade Janet, förlängande vår väntan med synbar tillfredsställelse. — Jag kunde ha sagt er, att det inte fanns annat än skräp deri. Men jag törs svära på, att ni aldrig tänkt på att se i den stora gamla kistan under sängen, der den döde förvarade sina kläder. Doktorn slog handen i bordet. — På min ära, Janet, sade han, — ni har rätt, vi ha aldrig tänkt derpå. Hvad är det i kistan? — Ingenting nu kanske, svarade gumman. — Men det fanns papper deri för flera år sedan — mycket hemliga papper till på köpet. Herrn brukade taga fram dem om aftnarne och läsa igenom dem, med dörren riglad. Jag kommer ihåg att jag kom in i rummet en dag, då han glömt att vrida om nyckeln, och bordet var fullt