Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1869, sida 2

ör. bakom tidningens ansvarige redaktör, om jag ä min sida fordrade en offentlig förklaring, valde s(jeg att vända mig direkte till hr Meyer. Jag ut(gick ifrån, att då hau vågat skrifva på så sätt om mig, ville och borde han också vara beredd att försvara sina ord, utan några iö att dölja sig bakom tomma fraser eller juridiska spetsfundigheter. Den förolämpning, som hr Me Ufogat alla de på balen nåt öfverlemna åt andra att beifra I Efter lugnt öfvervägande tillsände jag fördenskull i Måndags hr Alfred Meycr ett bref af ic jande innehåll: i q Måndagen d. 28 Juni 1869. ö Hr Alfred Meyer! i Redaktionssekreterare vid ,,Dagstelegrafen. Jag tillåter mig härmed att fråga, om Ni vidkännes författareskapet till en artikel, som fanns imörd i ,,Dagstelegraten för d. 26 Juni d. å. Artikeln angick kapplöpningarne vid Odense och slutade med följande ord: ,,Och när nu sportingsmanen på denua omväg nått sitt mål, är då premien här likasom i flera at löppningarne vid kappridningen igår en påse full med penningar?I sådant fall hoppas jag, att mod att skrifea oivannämnda a sakna mod att ti den med ber jag Er fördenskull att för mig upp af Edra vänner, hvilka i förening med kunna aftala det behöfliga. Jag utbeder mig svar med öfverlemnaren, som i icke känner innehållet af denna skrifvelse. Robert Watt. ;, Ofverlemnaren af detta bref meddelade mig, att han träffade hr Meyer på-Dagstelegrafenskontor, och att denne; ehuru förnyade gånger uppmanad att genast lemna honom svar, förklarade sig först kunna svara senare. Den ifrågavarande I saken är en hederssak och icke ett Cleschäft SS som man besinnar sig på huruvida man skall inlåta sig i eller icke, men det oaktadt förflöto 24 timmar, innan hr Meyer ansåg lämpligt att svara. Igår e. m. kl. omkring 3 mottog jag ett bref från br Meyer med ordet -privat på konvolutet. Jag har derför ingen rättighet till att offentliggöra detsamma och skulle väl svärligen heller ha gjort det, enär det utom cu hop grofra förnär-: melser och plumpa personliga angrepp såväl mot mig som mina medarbetare endast innehåller ett erkännande af, att han är författaren till den ifrågavarande artikeln, samt ett afslag på min aumodan. Hr Meyer har alltså icke blygts för att skrifva den ofvan omnämnda artikeln, hvilken är en skandal för den danska pressen; men ban har, oaktadt jag lemnat honom tillfälle utt afvöra saken som en man af heder, saknat mod att sorsvara sina ord och endast lagt nya förnärmelser till de redan tillfogade. Jag sörklarar derför härmed hr Alfred Meyer vara en feg och ärelös karl och kau icke annat än fortfarande vara af denna mening, äfven om det skulle lyckas honom att genom en dom få uttrycken mortificerade. Och härmed öfverlemnar jag lugnt saken åt allmänhetens dom. Köpenhamn den 29 Juni 1869. Robert Watt. i I ,Dagstelegrafen af den 1 Juli genjniler hr Meyer: Den 28 Juni kl. omkring 2 skrifvelse: F i sin artik rande, måste jag i , då Ni haft ikel, icke skall r on, och giva tvenne två ar mina emottog jag följande (Här följer det ofvan återgifna brefvet från hr Watt, hvarefter hr Meyer fortsätter :) ed ( II: Watt hade behöft två dagar för att utfärda i denna skrifvelse. Jag var genast på det klara I med, att det ej kunde vara fråga om att antaga derna, redan genom den form, hvari den framalldes, besynnerliga utmaving, men då jag önj skade att närmare uppgifva skälen härtill och mäste iphemta Dagstelegrafensredaktörs samtycke att namngifva mig såsom artikelns förtattare, lemnade jag äfverbringaren brefret det besked, att svar skulle bli skickadt. Mina göromål vid, Dagstel. tihåto mig ej att få det något vidlyftiga svaret uffattadt och renskritvet fortare, än att det påföl jande dag kl. omkring 3 kunde tillsändas hr Watt; utanpå konvolutet hade jag skrifvit yrivat-, tor att förekomma att brefvet skulle öppnas at någon annan än hr Watt, isynuerhet utaf någon medlem ar hans redaktiouspersonal, Att hr Watt uppgitvit detta ,.privat såsom skäl till, att han icke otsentligsjori mitt svar, är ju likgiltigt, då hav sjeif samtidigt säger, att han i alla fall ej skulle ha ofeendigsjort detsamma, hvilket jag etter dess mneball mycket väl kan förstå. Sedan hr Watt emellertid dragit saken in offentligheten, har denna anspråk på att lära känna den fullständigt, och jag meddelar derför här mitt svar: j Köpenhamn den 29 Juni 1869. Herr redakiör Robert Watt! Efter att ha erhallit ,,Dagste:s redaktörs sam tycke dertill, vill jag med ja besvara den i Er skrifvelse af gårdagen framställda fråga, huruvida jag är författare till artiklarne om kappridningen 1 Odense uti ,,Dagstel. tör den 25 och 26 dennes tillikamed det till den sistuamuda artikeln hörande postskriptum. Då jag i den sednare af dessa artiklar se omtalat Ert — lindrigast sagdt — iögon uppträdande på balen i Odense den 24 och på resan från Odense till Köpenhamn den 25 på morgonen, medger jag, atv det erbjöd mig ett välkommet tillfälle att engålda Edra bemödanden att nedsatta mig i det allmänna omdömet. Ni bar nemligen under Er publ iska verksambet förnyade gånger på ett upprörande sätt hånat mina vid -Dagstelanställda kollesers och min person. Den kännedom, som Ni, men anerhet Edra medarbetare ega om rent personliga förhällanden vid Dagstel. från den följd af år, hvarunder de hade sitt bröd vid nämnde tidning, hafva de — sedan ; minst årabbat mig. vär samverkan upphört på ett till den grad vänskapligt sätt, att tillochmed den, hvilken husesar såsom Er redaktionssckreterare, ännu är medarbetare i ,,Dagstel., i det han fått denna tidnings utgifvare att ingå ett bindande kontrakt med sig om öfversattningen af en följetong — begagnat till) att på ett i den danska journalistiken hittilis okände sätt för läsare, hvilka ega den ringaste kännedom om förhållandena, utpeka törfattare till artiklar ig Dagstel-samt att hudflanga Edra och Edra medarbetares fordna kolleger och kamrater genom jatt snärta dem personligen på det mest elaka sätt.f Denna Er verksamhet har på sednaste tiden icke Jag behöfver i detta afsecude i endast exempelvis hänvisa till det törbiommerade! sätt, hvarpå Ni tör några dagar sedan begagnade mim trosbekännelse såsom skäl för att lbjliggöra, mig inför Er publik, samtidigt med, att Ni ährer drog ett misstag, som förekom i ett af mina bref Ifrån Göteborg till ,,Dagstel., hvilket misstag jag, märk väl, redan beriktigat i ett följande bref, långt maan Ni, på ett för Er så karakteristiskr sait, fäste uppmärksamheten dervid. I Skulle dylika upprepade anfall på min person; icke berättiga mig till en revanche sådan som den ; i artikeln af den 26 dennes, eller icke kunna inge mig ,mod att göra ett liknande personligt utfall mot Er? Kunde jag väl tro annat än att den, som hade ,,mod att först skritva om andra, äfven måste ha ,mod att se skritvet om sig i en mycket hygglig ton, äfvensom till att, när han blifvit! slagen på munnen så, att han måste tiga dertill, då bära sitt nederlag? Jag är ofvertygad om, det ingen rättänkande, skall förtänka mig, att jag försökt att hejda Edra personliga anfall mot mig genom att visa Er, att Ni måhända mindre än någon annan är osärbar, samt att ett hån från Er eida mot mig skall iramkalla den möjligast skarpa vedergällning från min sida. Försåvidt dylikt framkommer i ,,Dagstel., bär denna det juridiska ansvaret deriör, och jag ser icke något skal till, att Ni skulle kunna tilltrotsa Er en ytterligare ansvarighet tör artiklar, genom hvilka Ni fivner Er träftad på ett kännbart sätt. Men detta har också säkerligen knappast varit Er atsigt. I alla händelser ander jag Er stortaliga uppmaning att sätta lit eller helsa på spel endast för en ny yttring af det ,Rabalderoch pufisystem:, hvarpå Er författareverksamhet och Er tidnings vacklande existens, enligt min äsigt, till väsentlig; del äro byggda. Härtill komraer, att jag anser mig först ba varit föremål för personliga förnärmelser, för hvilka jag tagit de repressalier, jag ansåg. lämpliga, och derför drager jag ej heller i betankunde att törklara, att jag icke vill inlåta mig på . det af Er itragasatta personliga försvar för hvad jag skritvit. För mig, som eudast eger värmare , kannedom om danska törhålianden. framstår det säsom en lsojlighet. om jag på en dylik grundval deltoge i en duell. Jag är dessutom icke en så ifrig beundrare at .Mathilde, att jag skulle sätta en heder uti att bryta en lans med hennes riddare. Till slut vill jag endast tillägga, att Ni ej kan: vänta svar från mig på eventuella ytterligare skrifvelser om denna sak; min tid är alltför upptagen, för att jag kan förslösa den derpå. A. J. Meyer. Efter de sålunda föreliggande aktstyckena. öfverlemnar iag med fnllkomsigt Inon saken åt allmän. ( j