Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1869, sida 2

Danmark. En tvist mellan tvenne publicister har, åsom redan på telegrafisk väg blifvit ndt, uppstått i Köpenhamn och der t åtskilligt uppseende. De tvenne antagonisterna, hr BR. Watt, utgisvare af tidringen ,,Dagens Nyheder, och hr A. J. Meyer, medarbetare samt , reda kreterare i tidningen , Dagstele; deltogo båda uti mötena här i Goteborg förl. månad och torde sedandess vara personligen kända af ett större antal af II läsare, hvadan det för dessa icke lävara utan intresse att erfara något närmare om anledningen till den uppkomna tvisten. Denna inhemtas bäst genom ,bandlingarne i målet, hvilka återfinnas i de resp. tidningarne. Hr Watt skritver i ,,Dagens Nyheder af den 30 Juni: Thorsdagen den 24 Juni bevistade jag kapplöpningarne vid Odense för att skritva korrespondenser om dessa till ,,Dagens Nyheder. Hr Alfred Meyer, redaktionssekreterare vid ,,Dagstelegraten, representerade vid detta tillfälle nämnde tidning Lördagen den 26 Juni innehöll ,,Dagstelegraten den sista korrespoudeusen om kapplöpmugarne. Artikeln slutade på iöljande sätt: Omedelbart från festmåltiden begaf man sig till balen på rådhuset, hvarest uppgången såval som den stora salen voro vackert dekurerade med flaggor, blommor och grönt. Balen raknade mä ärdigt få deltagare från Odense; det var en högst aristokratisk bal, vid hvilken dock ett i kadriljerna momentris cancunerande element, som lät en påfallande scenrana från Bal Mubille, Closerie de Lia: v. skina igenom, syntes göra stor lycka och vara gerna sedt i kretsen af de öiriga deltagarne, hvilka på det hela taget syntes roa sig förträtfligt. För öfrigt var balen skådeplatsen för ett nytt slags sport — i min egenskap af sportreferent måste jag ju fästa uppmarksamhet dervid. Det var en jagt. Jägaren var det. ofvan omnämnda cancanerande elementet, .Mathildes af ,.Hedrelandet förevigade älskare. Föremåiet för jagten var ädelt, nemligen den här i staden i går narvarande medlemmen af den kungl. familjen ). Jägaren förstod med en Australnegers fina sinne att uppfånga den minsta glimt, som antydde hvar hans sol för ögonblicket befann sig, och han badade sig med synbar vällust i dess strålar. Postscriptum. Köpenhamn den 25 Juni. ,,Jagten fortsattes i morse: den gick in i en 1:sta klassens kup i ett bantåg från Nyborg till Korsör och der åter i en 1:sta klassens kupe från Korsör till Köpenhamn. Och när nu Sportingsmamen på denna omväg nått sitt mål, är då premien här likasom i flera af löpningarne vid koppridningen igår en påse full med penningar? Y a Ett sådant uttalande ligger så långt utom hvad som kan och bör yttras i journalistiken, att jag, som på ett annat ställe namngitvit mig såsom jörfattare till ,, Mathilde, icke kunde tänka på att besvara det genom pressen. Juridiskt kunniga personer ha försäkrat mig, att jag, om jag anställde en injurieprocess, otvifvelaktigt skulle vinna den; men då det skulle vara en lika liten tillfredsställelse för mig att få Dagstelegrasens redaktör hr C. V. Rimestad dömd till böter — dem tidningens utgifvare, hr hoflitografen Ferslew, ) Kronprinsen Frederik. Red:ns af H.-T. anm, ) Kursiveringarne äro gjorda af hr Watt.