sjelf vinna flickans gunst genom att skänka henne blommorna, ochdå parterna ej kunde göra hvarandra begripligt, att hvar för sig ansåg sig ha rätt, togos knytnäfvarne till hjelp. Leanford hade först kullslagit garfvaregesällen och derpå rusat på Andersson, som skulle uppträda som fredsmäklare, och med öppen knif tillfogat honom ett större sår i hufvudet, så att han föll till marken, och blef Leanford således segrare, hvarpå han begaf sig till dansen med flickan såsom segerbyte. Det dröjde dock icke länge förr än de öfvervunna åter infunno sig och denna gång förstärkta med ett par poliskonstaplar såsom bundsförvandter. Nu måste sjömannen gifva vika och satt snate inom lås och bom. Då målet i förrgår förekom vid rådhusrätten, infann sig emellertid icke Andersson. Leauford. som var häktad, berättade genom tolk, att han visserligen varit i slagsmål, men nekade dock till att med knif hafva skurit Andersson. Ian hade blott slagit honom med en käpp, och kanhända så kraftigt, att hålet i bufvudet deraf kunnat förorsakas. Mälet uppsköts till nästa Thorsdag. — En annan slagskämpe, arbetskarien Gustaf Carlsson, dömdes samma dag att, för det han på aftonen den 14 sistlidne månad, å allmänna vägen i Majorna, öfverfallit orh slagit arbetsförmannen Johannes Andersson, böta i trenne särskilda poster tillsammans 50 riksdaler.